Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid sjutton år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Vid sjutton år.
att skåda rykande ruiner af människoboningar och
roffåg-larna som svärma kring de hoptals kringströdda liken.
Vid denna anblick gripes Gustaf Adolf på en gång
af raseri och den djupaste smärta. Mordbrännarna ha vid
hans ankomst redan flytt in öfver gränsen till det af kriget
redan förödda Bleking. Men Skåne, liksom Halland och
Bleking då en dansk provins, är ännu orördt af fiendefot,
och det skall nu få erfara krigets förfärliga »öga för öga
och tand för tand» i hela dess vildhet. Öfver gränsen vid
Loshult störtar den svenska hären in i Östra Göinge, och
nu gå svärdet och den röda hanen fram öfver Skånes
fredliga bygder, liksom förut öfver Smålands. Förfärlig är
svenskarnas hämnd. Byar och gårdar i hundratal gå upp
i lågor, hela socknar, det uppgifves ända till åttio, läggas
öde, och i mansåldrar skola Göinges, Villands och Gerds
allmoge minnas det svenska hämndetåget af 1612.
Det var ett krigföringssätt Gustaf Adolf för sin del
snart skulle med afsky vända sig bort ifrån, och som han
först och verksammast af de stora härförarna skulle aflysa.
Men han gjorde ännu i kriget sina lärospån: han var endast
sjutton år. Äfven i det hänseendet är han en karakter
som växer, och det ej minst tilldragande hos denne
Sveriges store son är att se, hur han småningom höjer sig från
sin tids fördomar och vanor och midt under ett ännu i
mycket rått och trångsynt tidehvarf blir en upphöjd, sant
mänsklig karakter. Gustaf Adolf 1612 och Gustaf Adolf
1632 hafva ej mycket mer än karakterens stora grunddrag
gemensamt.
Svenskarna måste snart för en öfverlägsen dansk styrka
draga sig tillbaka från Skåne. Deras återtåg gick nu genom
Västra Göinge Gustaf Adolf, som anförde eftertruppen,
råkade därunder i allvarsam lifsfara. Då den lilla truppen
huggit sig igenom en öfverlägsen dansk skara, som ville
stänga den vägen, och med den förföljande fienden tätt i
hälarna ställde marschen utefter den lätt tillfrusna ån
mellan Wittsjön nära gränsen och en annan liten sjö, brast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
