- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
21

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid sjutton år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elfsborgs lösen. 21

understöd, uppgaf han hela eröfringsplanen och nöjde sig
med hvad han vunnit.

Detta var ej heller att förakta, ty det var ingenting
mindre än Sveriges båda hufvudfästen. Intetdera kunde
det undvara, ty medan det ena värnade dess handel på
Östersjön och var dess brohufvud för besittningen af Öland,
var det andra, så att säga, dess lufthål vid Västerhafvet,
den enda punkt hvarifrån det på denna sida kunde komma
ut på oceanen. Det måste återvinnas till hvad pris som
helst, och återvunnet blef det äfven i freden året därpå,
fastän på villkor hvars tyngd kändes af alla landets
invånare, fattiga som rika. Gustaf Adolf måste med sin
småländska här rycka framför Elfsborg för att tvinga Kristian
att återlämna det. Han samtyckte slutligen, men endast
mot en lösen af den på den tiden ofantligt dryga summan
en million daler silfvermynt, att betalas inom sex år. Som
pant måste lämnas, utom Elfsborg och Nya Lödöse, sju
härader i Västergötland. Kalmar och Öland återlämnade
han dock utan lösen. Den skatt som under namn af
Elfsborgs lösen utgjordes af alla utan undantag, från konungen
själf till drängen och pigan i bondens gård, glömdes sent
i Sveriges bygder. Det var med landets dåvarande uttömda
hjälpkällor ett krafttag konung och undersåtar då
gemensamt togo för ett stort mål och blef ej heller det enda.
Vid sådana uppoffringar voro den tidens svenskar ej ovana.
Tung var bördan, och de sviktade mången gång under
henne. Men de buro henne tåligt och villigt så länge de
hade den unge konungen, som föreställde dem hennes
nödvändighet för fäderneslandets väl. Deras tillit till honom
var obegränsad.

När vi läsa Gustaf Adolfs historia ryckas vi
ovillkorligt med af hans stora ädla personlighet, men ej ens den
förmår skymma storheten hos det lilla folket på ömse sidor
om Bottnen som stödde honom.

Midt under dessa krigets bistra stormar blommar i
den sjuttonåriges hjärta kärlekens vår. Han har förälskat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free