Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bålverket i öster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjältedöd. 27
Novgorod, ville tsaren lyssna till fredsanbuden. Engelska
fredsmäklare, partiska för Ryssland, infunno sig också, och
när de förklarade, att Ryssland aldrig skulle ingå på någon
fred, om ej den redan långt framskridna belägringen
upphäfdes, såg sig Gustaf Adolf nödgad till detta påkostande steg.
Fredsförhandlingar öppnades visserligen nu, men
ryssarna drogo så långt ut på tiden med dem, att det var
först mer än ett år därefter freden i Stolbova kom till
stånd. Novgorod, de la Gardies stora eröfring, det längst
framskjutna verket i den försvarslinie Gustaf Adolf ärnat
gifva Sveriges östra besittningar, måste återlämnas. Men
Karelen, Finlands förmur i sydost, och Evert Horns eröfring,
Ingermanland, behöll Sverige.
En damm var sålunda upprest mot Ryssland. Skulle
den kunna motstå den öster ifrån påträngande floden?
Sådant som Ryssland då var, säkerligen. Men hur skulle
det gå när cknna massa vaknat till medvetande af sin kraft
och ett öfverlägset hufvud gaf henne riktning? Gustaf
Adolfs skarpblick hade på afstånd skönjt denna fara och
däremot velat resa sitt stora bålverk; nu måste Sverige
göra det mesta möjliga af det mindre.
Ryska kriget hade kostat vårt land betydligt både i
folk och penningar: de la Gardie hade på återtåget från
Moskva förlorat nästan hela sin armé. Det hade
dessutom kostat det den ene af sina båda största härförare:
den tappre Evert Horn hade den 30 juli 1615
stupatutan-för Pskovs murar. Han tillhörde den ena grenen af denna
finska hjältesläkt som nu i tre mansåldrar gifvit
fäderneslandet stora krigare, denna »Hornars släkt som dött för
fosterland» och ännu i Everts yngre bror Gustaf skulle
lefva upp i ny glans. Gustaf Adolf sörjde djupt den unge
hjälten. Fäderneslandet hade ej råd att förlora sådana
söner, och när hans stoft’sänktes ned i familjegriften på
Kånkas stod Gustaf Adolf vid båren och tackade den döde
i fosterlandets namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
