Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den annalkande stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deri katolska reaktionen. 35
Sedan Luthers dagar hade Tyskland varit deladt uti
hvad man med skäl kallat två skilda läger: katoliker och
protestanter, den gamla och den nya lärans bekännare.
Den senare hade fått insteg ej blott i hela norra Tyskland,
utan äfven mångenstädes i det södra och östra. Så voro,
jämte hertigdömet Wurtemberg, de flesta af de stora
riksstäderna i söder, såsom Nurnberg, Augsburg, Ulm m. fl.,
protestantiska, och äfven delar af de sedermera så
genomkatolska bayerska och österrikiska landen hade omfattat
Luthers lära. Särskildt var detta fallet med Böhmen,
hvars befolkning redan under medeltiden på husitkrigens
tid bekämpat påfveväldet, äfvensom med de öster därom
belägna Schlesien och Mähren, äfven de österrikiska arfland.
Det såg också ett ögonblick ut som reformationen,
antingen i Luthers eller Calvins form, skulle bli rådande
öfver hela Tyskland. Den mäktige kejsar Karl V, som
gjort till en af sina hufvuduppgifter att utrota hvad han
kallade »det lutherska kätteriet», hade mot sin lefnads slut
måst inse fruktlösheten af sina bemödanden och samtycka
till religionsfreden i Augsburg, hvarigenom protestanterna
fått lika rättigheter med katolikerna.
Men vid denna tid, midten af ijoo-talet, börjar en
återgång, en reaktion, såsom saken med ett latinskt ord
betecknas. Katolicismen eller påfveväldet, som hittills varit
den anfallna parten och öfverallt måst vika, blir nu i sin
tur den anfallande. Ny kraft och nytt mod har ingjutits
uti honom af den vid denna tid stiftade Jesuitorden, som
gjort till sin uppgift att stödja det vacklande påfvedömet
och ej blott bekämpa, utan äfven uppbjuda alla krafter för
att i grund utrota den nya läran, stampa ut henne ända
till sista gnistan, och med henne all friare utveckling för
folken. Det var en af de djärfvaste planer en
människohjärna någonsin uttänkt, men från första stunden dömd att
misslyckas, ty människoanden bär inom sig ett oförstörbart
frö, som ej låter upprycka sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
