- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
51

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur vapnet smiddes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Indelning. 51

harfning af utländskt krigsfolk: tyskar, skottar, holländare.
Kärnan i hären förblef dock alltigenom det svenska och
finska elementet. Det är under Gustaf Adolf vi ha att
söka upprinnelsen till försvarets fästande vid jorden, Karl
XI:s berömda indelningsverk, ty redan nu började
soldaterna aflönas med jordtorp, och Dalarna åtog sig redan
under hans tid ständig rotering eller soldatunderhåll, å/

Fotfolkets indelning i regementen fanns ej före Gustaf
Adolf. Den dittills öfliga fördelningen var i fanor om 3
ä 400 man. Han sammanslog nu flera sådana till ett
regemente, hvars styrka bestämdes till 1,200 man, fördelade
på 8 kompanier om 150 man, samt på 2 skvadroner, våra
dagars bataljoner. Tre fotregementen utgjorde tillsammans
ett storregemente, motsvarande vår tids brigad. På samma
sätt indelades äfven rytteriet, men kompanierna kallades
här »cornets». Befälet fick nu den gradering och de namn
det allt sedan hufvudsakligen bibehållit, och fältpredikanter,
morgon- och aftonbön inom trupperna förskrifva sig äfven
från Gustaf Adolf. Få saker gjorde så djupt intryck
på de tyska befolkningarna som när de sågo den svenska
hären, med konungen i sin midt, efter slutad batalj falla
ned på sina knän och tacka Gud för segern, eller en afton,
när dödsstillhet rådde i lägret, hörde koralen uppstiga från
lägergatorna.

Regementena buro namn antingen, som nu, efter
hemlandskapet, eller efter chefen och färgen på sin fana. Så
förekomma ömsom namnen Teufels regemente och Gula
regementet, Winkels och Blå regementet, Ehrenreuters och
Röda regementet o. s. v. Fanorna voro enfärgade och
sirade med inskrifter och sinnebilder, ofta sådana som man
ej skulle väntat på krigstecken. På Hvita regementets
fana var sålunda öfver konungens namnchiffer en ros
anbragt, på det Rödas rättvisans vågskål.

Uniformer hade svenska hären ännu ej: knektarna
buro under bröstharnesket sina hemväfda långtröjor. De
gjorde därför till sitt yttre i jämförelse med det främmande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free