- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
62

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I fredens värf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

02 I fredens värf.

olycksaliga sätt att arrendera ut skatterna åt mellanman,
som ej sällan prejade och utsogo folket.

Sannerligen, hvad den svenske och finske bonden
under dessa år led och offrade för fäderneslandet och den
älskade konungen är mer än med ord beskrifvas kan, en
storhet som Sveriges häfder sent skola glömma. Med
beundran och aktning stå äfven utländska historieskrifvare
inför detta »lilla folk, som så väl förstod och så troget
stödde sin store konung».

En välgörande reform införde dock Gustaf Adolf i
beskattningsväsendet genom den nya uppmätning af jorden
han lät anställa och den därpå grundade nya jordboken,
där jordvärdena voro på ett rättvisare och med verkliga
förhållandet bättre öfverensstämmande sätt angifna.

Kan det sålunda i allmänhet ej med sanning sägas,
att Gustaf Adolf i sitt beskattningssystem höjde sig öfver
sin samtid, utan att det tvärtom var behäftadt men många
och svåra lyten, var det lika litet fallet med hans
närings-lagstiftning. Denna var helt och hållet ett barn af tidens
sträfvan att med konstlade medel uppdrifva en näring på
de andras och förbrukarnas bekostnad.

Det var den i djupt förfall råkade sta dsrn annanäringen
som nu skulle upphjälpas på lancltmannanäringens bekostnad.
Det redan med bördor så tungt belastade jordbruket skulle
nu äfven skatta till handeln och handtverket. Det var i
sanning husets Askepott, som fick förrätta alla dess
grof-sysslor och betjäna familjens alla andra medlemmar.
Bonden måste i städerna köpa alla andra förnödenheter än
dem han själf och hans husfolk kunde förfärdiga. I
närmaste stad - och som grannskap räknades ända till sju
mil - måste han ock sälja allt hvad han hade att afyttra.
För att minska afstånden för honom anlades dock en
mängd nya städer. Städerna omgärdades med privilegier,
uteslutande handelsrätt, monopol^ gåfvos åt
handelskompanier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free