Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gurzno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så namnkunnige Didrik von Falkenberg fram mot den
polska hufvudstaden, men den hade öfverallt endast funnit
ett öde land.
En lycklig kupp hade dock under året utförts. En
polsk flottilj, som låg vid Weichselmünde, hade blifvit
sprängd och till stor del förstörd. Därmed hade tillgått så,
att Gustaf Adolf låtit på en omväg öfver morasen vid
flodens mynning föra sina lätta läderkanoner och från dem
öppnat en mördande eld mot de olyckliga fartygen. Det
var revanche för den 18 november året förut.
Men om året 1628 på den preussiska krigsteatern varit
fattigt på afgörande händelser, hade längre väster ut
märkliga tilldragelser timat därunder. Det var detta år
Wallenstein utfört sin fruktlösa belägring af Stralsund och Gustaf
Adolf på dess begäran sändt staden hjälp. Han hade ett
ögonblick tänkt själf föra undsättningstrupperna dit, men
vid närmare eftersinnande ditsändt Axel Oxenstjerna, som
äfven med staden afslutit det nämnda förbundet. Alexander
Leslie>, den tappre skotten, förde befälet under kanslern,
och att det var lämnadt i goda händer, skola vi snart se.
Gustaf Adolfs beslut var fattadt, och det var hans
afsikt att redan nu sätta det i verket: redan följande år,
1629, skulle det bryta lös. Med undsättningen åt Stralsund
var tärningen kastad, och han var därmed kejsarens och
Wallensteins öppne fiende. Han skyndade därför hem till
Sverige för att träffa de sista förberedelserna till den stora
kampen.
Befälet öfver hären i Preussen hade han lämnat åt
Herman Wrangel, en af hans tappraste och dugligaste
officerare, jämte ordern att genast undsätta det af polackarna
inneslutna Strassburg och rädda de sjuhundra sjuke, bland
dem den tappre Thurn, som konungen vid återtågets
anträdande måst kvarlämna där.
Vintern hade nu inbrutit, och Wrangel skyndade midt
i januarikölden, som lättade hans marsch, mot söder. Vid
Gurzno, i närheten af gränsen, stötte han på polackarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
