Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallensteins afsättning. 103
peditionen: hans ende jämbördige motståndare inom
kejsarens och ligans härar, Wallenstein, hade blifvit entledigad
från befälet.
Redan länge hade bland de tyska furstarna, de
katolska så väl som de protestantiska, härskat en ytterlig
förbittring öfver det våldsamma sätt hvarpå han
behandlade dem själfva och den ringa skillnad han gjorde mellan
vän och fiende i brandskattning och plundring. När
därför kejsaren i juni detta samma år 1630 inkallat en
kurfurstedag till Regensburg för att begära hjälp mot Gustaf
Adolf och försäkra sig om kurfurstarnas röster för hans
äldste son vid det stundande valet till romersk konung,
stötte han på ett beslutsamt motstånd från både de
katolska och protestantiska kurfurstarna.
De förre, med Maximilian af Bayern i spetsen,
fordrade Wallensteins afsättning, de senare restitutionsediktets
upphäfvande som oeftergifligt villkor för allt understöd i
det ena eller andra hänseendet. Ur stånd att undvara
ligans hjälp, såg han sig nödsakad att ingå på Maximilians
villkor och åt hans hat uppoffra sin general.
Wallenstein blef på ett skonsamt sätt entledigad, och
alla de kejserliga trupperna i norra Tyskland ställdes under
befäl af ligans general Tilly.
Det var en förändring helt och hållet till Gustaf Adolfs
fördel. Tilly var en tapper och för sin tid duglig
härförare med stor erfarenhet. Men han stod helt och hållet
under inflytelse af den gamla spanska krigskonsten, hvars
regler han med ängslig, maskinmässig noggrannhet följde.
En motståndare för hvilken dessa regler betydde mycket
litet, som följde sitt snilles ingifvelser, opererade kraftigt
och snabbt, och ej, som annat ordentligt folk, gick i
vinterkvarter mot årsslutet, bragte honom lätt i förvirring och
beröfvade honom hans gamla själftillit.
Sådan var den man lyckan och kejsaren nu i
Wallensteins ställe fört i Gustaf Adolfs väg. Hade den
kejserlige fältherren i början mindre ringaktat sin motståndare
och när han fick ögonen öppna för faran själf tagit be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
