Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Neubrandenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbundet med Frankrike. 111
Denna lika oväntade som afgörande framgång verkade
som ett trollslag på norra Tysklands folk. Som bortblåsta
voro med ens misstron och den slöa likgiltigheten. Man
andades åter lätt, sedan det förfärliga tryck den kejserliga
armén utöfvat på sinnena var borttaget. Nu hälsade man
med hänförelse Gustaf Adolf som sin räddare, och från detta
ögonblick var han ej längre utan bundsförvanter. Furstarna
höllo sig ännu misstroget och klenmodigt på afstånd, men
folkmeningen skyndade honom med beundran och
tacksamhet till mötes, och den bundsförvanten var ej att förakta.
Neubrandenburg.
Hur angelägen Gustaf Adolf var att hafva folkets
goda mening för sig, och hur ifrigt han sökte efter bästa
förmåga bespara det krigets elände, visar en »ordinantz»
han vid denna tid utfärdade till sina trupper.
Han inskärpte där på nytt förbudet mot allt slags
plundring. Af sitt värdfolk skulle soldaten endast ha rätt
att fordra sofplats, ättika och salt. Allt öfrigt skulle
betalas kontant. Officerarna och marketentarna finge ej
pocka på fri skjuts: den skulle som allt annat godtgöras
i reda penningar.
I följd af de kejserliges vilda huserande hade en stor
del af befolkningen i Neumark, det landskap där svenska
hären nu var förlagd, flytt med hustru och barn och
lämnat gård och hem i sticket. Stora jordsträckor lågo i följd
däraf ohäfdade. Gustaf Adolf inbjöd dem nu att återvända
och återupptaga det fredliga arbetet. Ty, sade han, han
hade ej kommit som deras fiende, utan som deras vän och
beskyddare. Hvad de finge öfver af sin hö- och sädes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
