Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Frankfurt togs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leipzig mötet. 119
båda hufvudplatser vid Oder och Warthe, fästningarna
Frankfurt och Landsberg, i säker förhoppning att Tilly skulle
skynda dem till hjälp och Magdeburg därigenom få luft.
Till dessa båda städer hade spillrorna af Schaumburgs
här efter de olyckliga dagarna vid Greifenhagen och Gartz
tagit sin tillflykt. Schaumburg själf försvarade med nära
5,000 man Frankfurt, medan 4,000 lågo som garnison i
Landsberg. Båda platserna voro af största vikt för de
kejserlige, särskildt Frankfurt, som stängde vägen till
Schlesien och de andra kejserliga arflanden.
Som alltid, angelägen att trygga sitt återtåg i
händelse af nederlag, anlade Gustaf Adolf, innan han uppbröt
mot söder, ett starkt förskansadt läger vid Schwedt^ några
mil söder om Gartz vid Oder, och kvarlämnade där i
befälet Gustaf Horn, på hvars bepröfvade fasthet och
varsamhet han under alla förhållanden kunde lita. Själf ryckte
han med 14,000 man, sina äldsta och bästa trupper, Oder
uppför mot Frankfurt.
I hans väg låg, på det ställe där Warthe faller ut i
Oder, den starka brandenburgska fästningen Kustrin, en
af de båda nycklarna till Berlin. Gustaf Adolf hade af sin
svåger kurfursten begärt att få inlägga svensk besättning i
fästningen, för att sålunda ha öppen förbindelse med Horn,
men fått afslag. Kurfursten bad alltjämt om neutralitet och
kunde på inga villkor förmås att öppet sluta sig till Gustaf
Adolf.
Han var nu själf frånvarande på ett möte mellan de
evangeliska furstarna i Leipzig, där man beslutit hålla sig
på afstånd från Gustaf Adolf, så vidt möjligt ej taga någon
kännedom om honom, men för egen del rusta sig till
försvar, för den händelse det kejserliga ediktet skulle
verkställas äfven i deras land. På samma gång skrefvo de
ödmjuka bref till kejsaren och1 badö om förlåtelse för det
steg de tagit. Till svar fingo de snubbor och befallning
att genast afrusta igen, så framt det vore dem kärt att
slippa besök af Tilly och hans valloner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
