- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
131

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora olyckan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De sista hindren, 131

skickat den duktige Falkenberg att sätta lif och kraft i
försvaret, och själf genombröt de kejserliga ställningarna
vid Oder för att öster ifrån sträcka ut handen åt Magdeburg.

Den belägrade staden var alltjämt ständigt i hans
tankar, och hans segrar skänkte honom alltid större
tillfredsställelse därför att de ryckte den stund närmare då
han skulle få infria sitt ord och skynda mot väster, dit
Falkenbergs och stadsrådets bref allt enträgnare kallade
honom.

Men äfven efter segern vid Gartz reste sig nya, och
ständigt nya hinder i hans väg. Det första var de
kejserliges ställningar i Frankfurt och Landsberg. Han kunde
ej lämna dem i sin rygg, ty de skulle allvarsamt kunnat
oroa, ja, afskära hans förbindelser med kusten. Han måste
därför hafva båda fästningarna i sina händer, och han tog
dem ock, som vi sett, den ena efter den andra.

Och nu, skulle man tycka, hade väl hans väg till
Elbe bort vara öppen och fri. Från Frankfurt vid Oder
till Magdeburg vid Elbe.är visserligen en väglängd af ej
mindre än tjugu svenska mil, således öfver en veckas
ansträngd marsch, men den skulle gå genom protestantiska
områden, först Brandenburg och sedan Sachsen, och om
deras furstar, såsom Gustaf Adolf haft alla skäl att vänta,
gjort hvad de kunnat för att underlätta och påskynda
hans marsch, skulle den svenska hären de första dagarna i
maj kunnat stå utanför Magdeburg i god tid för att våga
en dust till dess räddning.

Men sakerna togo ej ett så naturligt och så lyckligt
förlopp. Hittills hade Gustaf Adolf med svärdet kunnat
nedslå hindren i sin väg. Men de som nu reste sig emot
honom läto ej på det sättet betvinga sig. De
protestantiska furstarna i Berlin och Dresden voro ej hans öppna
fiender, och han måste därför på underhandlingens väg
söka ernå hvad han för sin armés trygghet och en lycklig
marsch oundgängligt behöfde.

Med båda kurfurstarna hade han länge legat i
fruktlösa underhandlingar. Nu, efter Landsbergs fall, således i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free