- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
139

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedsbesöket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anklagelse och försvar. 139

och så många andra tappra män, som fallit på sin post och
öfver hvilkas lik Magdeburgs eldhaf bredt bårtäcket.

Inseende, att han genom dessa anklagelser, som fiender
och afundsmän gjorde sitt bästa att sprida, löpte fara att
förlora den mäktigaste bundsförvant han hittills vunnit i
Tyskland, den protestantiska befolkningens goda mening,
utfärdade han nu från Potsdam en förklaring, en Apologi,
som han kallade den, till de evangeliska furstarna och
folken i hela Europa.

Han redogjorde där för de obetvingliga hinder som
gjort det omöjligt för honom att rädda Magdeburg. Han
visade där, hur han hela tiden allt ifrån sin landstigning
haft detta mål orubbligt för ögat, och hur han på olika
vägar sökt nå det. Men det visste alla krigskunnige och
alla tänkande människor för öfrigt, fortsatte han, att ett
sådant löfte som det han gifvit Magdeburg ej finge tolkas
utan hänsyn till mänsklig förmåga, eller så absurde och
efter bokstafven, att han skulle blindvis som en bomb slagit
ned i staden, gagnlöst störtat sig själf och sitt rike i den
största fara och dyrnedels icke så mycket undsatt den goda
staden som icke mer platt fördarfvat både den och sig
själf.

Inför all världen måste han därför välta ifrån sig
ansvaret för hvad som skett på de verkligt skyldige:
kurfurstarna af Brandenburg och Sachsen, hvilka handlat emot
honom så, att han ej visste, om de vore fiender eller vänner.

Gustaf Adolf väntade, att Tilly nu, då han hade
händerna lediga, skulle med hela sin härmakt kasta sig öfver
honom. Vid Havel kunde han ej längre stanna, då hans
svåger fordrade att, efter fördragets bestämmelse, återfå
Spandau, och utan denna fästning som stöd var ställningen
vid Havel ohållbar. Han var därför betänkt på att draga
sig tillbaka till de starka ställningarna vid Oder. Men
dessförinnan ville han dock söka förmå Georg Wilhelm att
godvilligt låta honom behålla fästningen. För detta
ändamål lät han säga honom, att han vore beredd att, enligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free