Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur bindeln föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marschen genom Wittenberg. 155
vagnar, och därpå åter en rytteriafdelning med röda, blå,
gröna ståndar. Så följde infanteriet i stora massor, mest
regementsvis, med sina regementsstycken, krut- och
kulvagnar. Därpå åter större rytterimassor (omkring 3,350 man)
med allt sitt tillbehör och slutligen, under betäckning af
en afdelning fotfolk och 1,400 ryttare, trossen.
Någon egentligt lysande anblick gaf dock ej den
härmassa som den 3 september defilerade öfver Elbebron i
Wittenberg. Väl fladdrade de brokiga fanorna och
ståndaren lustigt för vinden, men af granna uniformer eller
glänsande rustningar sågs ej mycket. Kyrassierernas
storm-hufvor voro mörka, och ryttare som fotsoldater buro under
kyllret och bröstharnesket slitna och illa medfarna kläder.
Af rytteriets hästar voro de flesta små magra kreatur.
Och dock var det dessa illa beridna ryttare som för en
månad sedan vid Burgstall och Werben kastat öfver ända
Tillys ståtliga kyrassierregementen. Det är finnar och
små-ländingar under Stålhandske, Wunsch och Stenbock. Det
var med dem Baudissin och hertig Bernhard den 28 juli
trängde ända inpå Tillys hufvudstyrka och så när låtit
den dela avantgardets öde.
Och musketerarna där som på sina kläder ännu bära
märken efter den senaste bivuaken på stubbåkern, det är
veteranerna från Preussen och Pommern, de oförvägna
våghalsarna från Frankfurt. Beundrande fästa sig åskådarnas
blickar vid befälets högresta gestalter. Som en ryttarstaty
gjuten i brons, hög och allvarlig, rider där fältmarskalken
Gustaf Horn, »konungens närmaste man», säger man
hvarandra. Och officeren där, som i hjälm och harnesk, med
den blå fältbindeln öfver axeln, tumlar sin ystra häst i
spetsen för en ryttarskara, det är general Baner, som
under konungen kommenderat vid Havel; och denne tredje,
som rider framför infanterikolonnen, det är, hviskar man,
öfverste Adrian Teuffel, som konungen velat göra till
general för hans tapperhet och ovanliga duglighet, men som
blygsamt bedt att få stanna i spetsen för sitt regemente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
