Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breitenfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174’ Breitenfeld.
Själf hade Tilly på en hårsmån när blifvit fången.
Blödande ur ett djupt sår och utom sig af smärta öfver
sina soldaters nesliga flykt, ville han just med Furstenberg
och Pappenheim rida från slagfältet då en afdelning af
rheingrefvens ryttare trängde sig inpå dem. En af deras
officerare fattade Tilly i värjgehänget och tilldelade honom
med pistolkolfven två slag i hufvudet, men blef i detsamma
själf nedskjuten. En liten skara af hans soldater som ännu
höll tillsammans tog den sårade generalen mellan sig och
förde honom i säkerhet tillbaka till Leipzig.
Segern var vunnen, en stor och lysande seger. Så
godt som hela den kejserliga hären var sprängd. Öfver
7,000 döda och sårade hade Tilly lämnat efter sig på
valplatsen. Mer än 3,000 fångar voro tagna, 100 fanor och
ståndar, hela det kejserliga artilleriet och därtill det från
Furstenberg återtagna sachsiska. Klockan var nu sju på
aftonen, men ännu långt efter mörkrets inbrott fortgick
förföljandet. Gustaf Adolf återkallade dock snart sina
ryttarskaror, för att ha hären samlad i händelse af ett möjligt
nattligt öfverfall. Efter korum tackade han trupper och
befäl för visadt mannamod, bivuakeldarna tändes på själfva
slagfältet, förpostkedjor utsattes, och snart bredde natten
sin stillhet öfver detta fält där för några timmar sedan en
strid på lif och död rasat.
Men det var en hemsk stillhet. Rundt omkring de
lefvande lågo de döda, vän och fiende om hvarandra. Då
och då hördes svaga dödsrosslingar. Ute pä fältet irrade
bloss som lyktgubbar af och an: det var fältskärerna,
som, på Gustaf Adolfs befallning, med sina biträden gingo
omkring för att förbinda och bistå de sårade. Ej
underligt om vemodiga tankar blandade sig med segerglädjen
hos grupperna där vid eldarna. Mången tapper kamrat,
som i går suttit i deras krets vid bivuaken i Wolkau,
väntades nu förgäfves: hans plats förblef tom. Tomt,
förfärligt tomt, var det i synnerhet omkring eldarna där
Calen-bachs och Halls spillror lågo. Mer än en fjärdedel af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
