Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Wallenstein.
Men han behöfde också sådana för den ståt och prakt
han utvecklade i sitt lefnadssätt. På sitt slott Gitsckin lefde
han som Indiens skatter stått honom till buds. Han lät
uppvakta sig af kammarherrar och pager ur landets
förnämsta ätter. En lifvakt i lysande rustningar bevakade in
gångarna till hans palats. De vidsträckta stallen voro fyllda
med de yppersta ungerska och turkiska hästar, och bordet
i hans sal, som dignade under guld- och silfverserviser af
det skönaste arbete, dukades dagligen för hundra
personer.
Själf lefde han midt ibland all denna österländska lyx
ytterst måttligt. Rikedom och ståt voro denne man
endast medel för en omälig, tärande ärelystnad. Han ville
blända hopen, låta tala om sig och genom en slösande
frikostighet vinna anhängare. Denna ärelystnad i förening
med ett glänsande snille, som ej skyggade för de
djärfvaste planer, lämnade honom ingen rö. Han ville stiga
högt, högre än någon annan, härska öfver människor,
utföra storverk hvarom ingen annan ens vågade drömma.
Han trodde ej på något annat än sig själf och det
lysande öde som stjärnorna tillvinkade honom, ty han var
en ifrig anhängare af astrologiens lära om himlakropparnas
inflytande på människornas lif. Andra människor, de högsta
som de lägsta, voro honom endast medel och verktyg. Så
länge de främjade hans egna planer samverkade han med
dem, men när de hindrade dem eller ej längre voro honom
till gagn drog han ej i betänkande att skilja sig ifrån
dem eller kasta bort dem.
Hans närmaste plan var att från simpel adelsman som
han var höja sig till riksfurstarnas vederlike. För detta
ändamål ville han begagna sig af det tillfälle som det stora
kriget erbjöd en djärf och hänsynslös man. Kejsar
Ferdinand hade hufvudsakligen den katolska ligans hjälp att
tacka för sina segrar öfver protestanterna och var därför
i hög grad beroende af henne och hennes öfverhufvud,
Maximilian af Bayern. Någon egen krigshär hade han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
