Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första mötet. 221
af kejsarens förlägenhet för att genomdrifva Wallensteins
afsättning från öfverbefälet.
Han hade varit van att se alla hinder i sin väg
vika undan för en rynkning af hans ögonbryn eller ett
hugg af hans segerrika svärd. Ett hade han dock, äfven
i sin största makts dagar, ej mäktat nedslå: det var
Stralsund. Och bakom Stralsund stod Gustaf Adolf. De båda
krigarna och statsmännen möttes här för första gången,
och från den stunden erfor den hittills obetvinglige något
som han förut knappt vetat hvad det ville säga: fruktan.
Däraf hans ifriga bemödanden att hålla Gustaf Adolf kvar
i Preussen och den stora hjälpsändningen till Sigismund
under Arnim.
Och Gustaf Adolf å sin sida kände väl ej fruktan,
men var själf för mycket ett militäriskt snille att ej förstå
uppskatta sådana öfverlägsna fältherreegenskaper som
Wallensteins, och tillika ej erfara en lättnad då han i sitt svagaste
ögonblick såg sin farligaste motståndare sålunda aflägsnas
ur hans väg.
Men det var endast för en liten tid deras banor gingo
åtskils. De skulle åter närma sig och slutligen korsa
hvarandra under en sammanstötning af det fruktansvärdaste
slag. Men dessförinnan hade det ett ögonblick sett ut, som
de skulle fredligt vid hvarandras sida gå mot samma mål.
Ty det har i själfva verket en tid varit mycket nära,
att ett förbund blifvit afslutet mellan Gustaf Adolf och
Wallenstein för bekämpande af deras gemensamma fiender:
Maximilian och kejsaren.
Wallenstein var en mästare i förställningskonst. Till
det yttre visade han ingen harm öfver den skymf som
vederfarits honom, brefväxlade tvärtom fortfarande med
kejsaren, hvilken ofta begärde hans råd i viktigare frågor.
Endast några få förtrogna visste, hur djupt afsättningen
gått Wallenstein till sinnes, och hvilken hämndtörst brann
inom honom. Han väntade endast på tillfälle att få släcka
den och på samma gång öppna nya fält för sin ärelystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
