Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lech
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilhelm af Weimar. 249
Tilly beordrar nu fram sina tre Öfriga tertier och för
dem själf till anfall. Med sin massa välta de sig ned mot
sundet. De främsta kompanierna störta sig till och med
ut i vattnet, för att vada öfver. Några kompanier från
svenska sidan göra detsamma för att med höjda kolfvar
drifva dem tillbaka, och nu uppstår i vattnet, som går
dem till bröstet, en vild strid på lif och död. Sundet är
blodfärgadt. Men den förfärliga elden kan intet motstå.
De stora infanterimassorna ha redan förlorat sin
anfallskraft: de vackla och vika i oordning tillbaka utom det
mördande regnet. De samlas, ordnas och skickas fram på
nytt, men endast för att återvända med ännu mer
glesnade led och fullkomligt modlösa.
Det var en tredubbel öfvermakt de båda brigaderna
hade emot sig: 4,000 mot 12,000 i runda tal. Men de hade
sundet framför sig. Rollerna äro ombytta: det är Tilly
som försöker gå öfver Lech och svenskarna som bestrida
honom öfvergången. Torstenssons batterier äro också en
bundsförvant så god som tusenden. Och Gustaf Adolf
själf eldar genom sin närvaro .och sitt exempel sina
soldaters mod. Han sväfvar oupphörligt i lifsfara; det är ett
underverk att han kom med lifvet undan denna heta dag
på holmen i Lech. Hvar kulregnet föll tätast sågs han
ordnande, uppmuntrande, lifvande, eldande. Soldater som
befäl visste hvad saken gällde: tyskar och svenskar täflade
med hvarandra i uthållighet och fasthet
De två brigaderna veko ej, men de kommo ej heller
framåt; öfvermakten var för stor och utrymmet för trångt
att någon eller några af de andra brigaderna, som stodo
marschfärdiga på andra stranden, skulle kunnat kallas öfver
till förstärkning.
Medan striden pågick som hetast nere vid sundet,
hade de på vänstra stranden kvarstående generalerna, och
ingen mer än hertig Wilhelm af Weimar, brunnit af begär
att få skynda de hårdt ansatta brigaderna till hjälp.
Konungen var frånvarande, och det var ej tid att skicka öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
