- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
273

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Gustaf Adolf hämnades Magdeburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tyghuset. 273

»Ingen annan än kurfursten själf, ers majestät.»

»Verkligen! Den byggmästaren skulle jag bra gärna
vilja ha i mina händer! Folie han i mitt våld,» tillade
Gustaf Adolf leende, »skulle jag genast skicka honom upp
till Stockholm.»

»Det lärer nog byggmästaren akta sig för,» svarade
den gamle frimodigt.

Men konungen hade hört, att samma byggmästare
äfven uppfört en annan ståtlig byggnad, en arsenal eller
ett tyghus. Det var något i hans väg, och den byggnaden
måste han äfven se, helst pfalzgrefven sagt honom, att
den var uppfyld med allt som hörde till en hel armés
utrustning, särskildt ett talrikt och präktigt artilleri.

De begåfvo sig tillsammans dit. Det var i sanning en
stor och stark byggnad, som skulle kunnat tjäna till
fästning. I det rymliga magasinet på nedre botten, där de
först inträdde, sågos en mängd bönder från trakten
sysselsatta. Redan anblicken af dessa ovanliga tyghusarbetare
förvånade konungen, men hans förvåning ökades när han
fick se dem i färd med att omflytta och uppställa en stor
massa kanonlavetter. Dylika fordon voro visserligen för
honom ingenting nytt; men det egendomliga med dessa
lavetter var, att de saknade kanoner: de voro blotta
skelett af en sannskyldig artilleripjes.

Finnas lavetterna här, kunna rören ej vara långt borta,
tänkte Gustaf Adolf och vinkade till sig en af arbetarna.

»Besynnerligt arbete ni här ha för er,» sade han och
vände ett par guldmynt mellan fingrarna, »i stället för att
vara hemma och gräfva i jorden. Men jag ser en massa
spadar där borta; kanske ni har sådant arbete för er här
också? Om du visar mig stället där ni gräft, så får du
de här.»

Karlen kastade först blickarna forskande omkring sig
och fäste dem sedan oafvändt på golfvet framför sig.

Gustaf Adolf visste nu, hvar kanonerna funnos. Mot
löfte om riklig betalning förmåddes bönderna att bryta upp

Gustaf H Adolf. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free