- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
303

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla borgen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sista anfallet 303

sig fram steg för steg uppför branten, men endast för att
i nästa nödgas vika för det härjande kulregnet och den
kringyrande träsplinten.

Hvarför kommer icke hertig Bernhard ? En hel timme
har nu striden rasat i passet och i skogen, Under nya
chefer ha de båda brigaderna med oförlikneligt dödsförakt
gjort ett nytt anfall och äfven nu hunnit den andra kullen,
men kastats tillbaka af en ännu oemotståndligare eldström
ur musköter och kanoner. Officerarna föra dem ännu en
gång fram, själfva visande dem vägen.

Men ej heller nu hinna de längre än inom skotthåll
från den dödspridande trävallen. Deras lik betäcka i
hundratal sänkan mellan båda kullarna. De vika, men sätta
sig fast på södra sluttningen af den första kullen. Här få
de förstärkningar af de båda weimarska brigaderna i andra
linien och öppna härifrån i sin tur en häftig eld på den
förföljande fienden, som förgäfves söker drifva dem därifrån.

Nu utspinner sig en ytterst het strid, om hvilken vi
ej känna mer än att den upptog två hela timmar, från
klockan tu till klockan fyra på eftermiddagen, och att
Wallenstein skickar fram ständigt nya massor för att
återtaga kullen.

Vi kunna tänka oss, med hvilken fruktansvärd
spänning Gustaf Adolf följt denna ojämna strid, med hvilken
förtviflan han sett sina tappra regementen återvända med
stora, gapande luckor. Helst skulle han velat afbryta
striden, men det skulle varit att draga hela den fientliga massan
öfver sig. Och ännu afhöres ej hertig Bernhard. Han vill
göra ett sista förtvifladt försök att åtminstone drifva fienden
tillbaka inom sina skansar. Han sätter sig själf i spetsen för
brigaderna Ruthwen och Mitzlaff ur den ännu orörda tredje
linien och för dem med stormsteg mot fienden.

En ännu bevarad sägen i orten berättar, att konungen
i den tryckande eftermiddagshettan kastat af sig kyllret
och underrocken och i skjortärmarna, med höjd värja, fört
de skotska och tyska brigaderna mot fienden och genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free