Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla borgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Adolf och Hepburn. 305
våldsamheten af sitt anfall kastat honom tillbaka inom
hans förskansningar. Men längre kom ej heller detta
anfall. Det bröts som en svallvåg mot den samlade elden
från förhuggningen, skansen och den gamla borgruinen
och sjönk maktlöst, äfven det, tillbaka.
Ännu alltjämt stod Wallenstein orörlig kvar på kanten
af platån. Men det säges, att när han såg detta sista
förtviflade försök af sin motståndare utfalla lika vanmäktigt
som de föregående, när han såg Gustaf Adolf själf vika
för hans bålverk, någonting liknande ett leende gått öfver
hans bronsansikte.
Offra flera af sina tappra krigare på ett ändock alltid
fruktlöst försök mot denna obetvingliga frontlinje ville Gustaf
Adolf ej. Med hertig Bernhards hjälp från Burgstall skulle
försöket varit möjligt. Klockan var nu fem på
eftermiddagen, och han hördes ännu ej af. Gustaf Adolf måste
besluta sig för återtåg och han anträdde det varsamt, själf
betäckande det med sina skotska regementen. Men
Wallenstein förföljde ej. Äfven hans förluster hade varit
svåra, och hans tillbakaslagne motståndare visade en
beslutsam front.
Trupperna återfördes i säkerhet till ställningen vid
Dombach. Men ännu återstod att draga tillbaka brigaden
Nils Brahe, hvars salvor alltjämt hördes från
skogssluttningen. Det var en operation förenad med ej ringa
svårighet, ty man äfventyrade att få Aldringers massor där
uppe på platån som en lavin öfver sig. Själf kunde han
ej lämna sina brigader, ännu väntande ett anfall af fienden.
Då hans blick mönstrande öfverför officerarna i hans
omgifning föll den hvilande på en något åt sidan stående
man, hvilken i det sista anfallet med lysande tapperhet
kämpat vid hans sida i spetsen för skottarna.
»Vill öfverste Hepburn föra min brigad ur elden?»
sade han med någonting i ton och blick som genast kom
den tilltalade att med böjdt hufvud svara: »Jag står till
ers majestäts tjänst.»
Gustaf II Adolf. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>