Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är regementet Holke, illa beryktadt från härjningarna
i södra Sachsen.
»Grip an de svarta bussarna däri» ropade han till Stålhandske.
Och denne var ej sen att med sina 400 finnar spränga
af ned mot höger, kasta sig öfver de svarta och jaga dem
i vild flykt tillbaka på andra sidan landsvägen.
Denna har nu äfven hunnits af högra flygeln. Hästarna
stegra sig för muskötelden, vilja ej fram, men kasta sig
slutligen under sporrhuggen öfver dikena. Musketerarna
jagas undan äfven här, och nu går det till anfall mot
kroaterna och Bredows kyrassierer, som, jämte de redan
slagna Holkeska, bilda flygelns första linie. Äfven de kastas
med lätthet undan. Men nu afslöjar sig bakom de slagna
den andra linien med de gamla regementena Götze och
Cronenberg och ännu några andra. Det måste bli en
ny strid.
Gustaf Adolf, som hela tiden i tätaste kulregnet fört
sina skvadroner an, får nu ytterst till vänster på sin flygel
se någonting som i hög grad väcker hans oro. Småländingarna
ha ej, som de andra skvadronerna, lyckats sätta
öfver dikena. Antingen nu muskötelden här är våldsammare
än längre till höger, eller den förstärkes af
artilleriet i fiendens center: allt nog, Stenbock kan ej få
fram sina ryttare, hvilkas hästar af inga sporrhugg kunna
drifvas fram. På detta sätt uppstår en stor lucka mellan
högra flygeln och centern, som fiendens kyrassierer säkert
ej skola dröja att begagna sig af.
När Gustaf Adolf får se detta vänder han genast sin
häst och spränger af till den hotade punkten. Han följes
endast af hertig Frans Albrekt af Sachsen-Lauenburg, den
unge Leubelfingen och lifknekten Anders, de båda senare
hans ständiga ledsagare.
Stenbock hade emellertid, förtviflad öfver att för första
gången se sin trupp ej följa sig, samlat den till ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
