Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan han med högra handen tyglar sin häst, som, skummande
af raseri, våldsamt kastar sig af och an.
Gustaf Adolf har strax sedan han satt sig i spetsen
för småländingarna fått sin vänstra arm, strax ofvanför
leden, krossad af en muskötkula. Utan att låtsa om
någonting, har han fattat tyglarna med den högra, och på den
äfven sårade hästen i ursinnig fart jagat fram öfver diken
och landsväg, i hack och häl följd af skvadronen.
När lif knekten och pågen, som ej vikit från hans sida,
se konungen blöda, kasta de sig af hästarna, skynda fram
och bedja att få förbinda såret. Men afböjande deras
tjänster, säger han: »Det är blott en obetydlighet». Strax
därefter blifva dock smärtorna honom öfvermäktiga, och
han säger sakta till hertig Frans, som är honom närmast:
»För mig undan, frände!»
Hertigen lade sin arm om konungens lif och sökte
stödja honom, men i detsamma höres ett dån, som tyckes
skaka marken, och ur dimmhöljet frambryter en lång linie
hjälmar och kyrasser och frustande hästar. Plötsligt delar
sig det svarta molnet och sträcker ut två väldiga
järnarmar mot den högra flygeln, på samma gång i
tomrummet emellan dem en tredje, ännu tätare massa
stormhufvor, pallascher och ståndar upprycker.
Det är vänstra flygelns andra linie, regementena Götze
och Cronenberg, under Götze själf. Midtrummet längst i
bakgrunden intages af Piccolomini och hans kyrassierer,
sända af Wallenstein att understödja den vänstra flygeln
och gemensamt med den mala det svenska rytteriet till
stoft. Själf har han satt sig i spetsen för sina två
återstående fyrkanter och med dem oemotståndligt trängt Nils
Brahes brigader tillbaka öfver landsvägen.
Hastigare än vi hinna berätta har molnet urladdat
sig, och en karbinsalva smattrar från Piccolominis järnmur
där midt för. En af kulorna träffar konungen i lifvet. Han
vacklar och sjunker af hästen, men kan ej lösgöra ena
foten ur stigbygeln och släpas af det rasande djuret några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
