- Project Runeberg -  Om Gustaf den tredjes yttre politik under de två senaste åren av dess regering /
43

(1859) [MARC] Author: Kristoffer Rutger Ludvig Manderström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Maj:ts ministrar, har jag slutat att önskan om en nära
förbindelse är lika liflig och lika upprigtig å de bägge Hofvens sida;
men att man ej är öfverens om de medel som kunna leda till
detta mål. Freden i Werelä var ögonblickets verk: Konungen,
öfvertygad derom att de för hans person och för hans Rikes
sjelfständighet vådliga afsigter, som blifvit Kejsarinnan tillskrifne,
ingalunda voro grundade, tröttnade vid att för andras interessen
föra krig, och öfverlemnade sig utan förbehåll åt de känslor af
förtroende och vänskap för Kejsarinnan, hvilka aldrig, äfven
under krigets lopp, fullkomligt hade upphört. Karakteren hos de
underhandlare, som blifvit utsedde att afsluta fredsfördraget, var
egnad att påskynda det helsosamma verk, som man från ömse
sidor önskade tillvägabringa. Bägge voro i åtnjutande af deras
Beherrskares oinskränkta förtroende; — bägge voro militärer,
och i besittning af den öppenhet och redlighet som tillhöra
detta stånd: — de fästade derföre vid muntliga ord och
försäkringar samma vigt som vid den afhandling, hvaruti de
sedermera genom Traktaten ingångne förbindelser nedskrefvos.
Konungen uppmanades, vid denna tid, på det högsta, af hofven i
Berlin och London, att fortsätta kriget. Ett fördrag som i
detta afseende blifvit i Stockholm med dessa hofs sändebud
uppgjordt, afvagtade endast Konungens ratifikation för att vinna
laglig tillämpning. Deruti stadgades, att de
penningeförsträckningar som, under kriget, blifvit af Konungen i Preussen åt
Konungen lemnade, skulle antingen afskrifvas, eller ock, till en
del, på långa betalnings-terminer återgäldas. Dessutom
tillbjödos ansenliga summor under namn af subsidier. Kostnaderne
för kampanjen voro redan bestridde: magasinerne fyllde med
proviant för ett helt år, — och Konungens kassa, till följd af
dessa stora utgifter, alldeles uttömd. Baron Armfelt anförtrodde
detta åt Baron Igelströhm, som bemärkte att Kejsarinnan både
kunde och ville komma Konungen till hjelp, och isynnerhet
befria Hans Maj:t från den förlägenhet hvaruti han var försatt
genom nödvändigheten att inbetala de af Konungen i Preussen
försträckte och nu förfallne medel. Dessa ord inberättades till
Konungen, som åt dem skänkte samma förtroende som åt en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:40:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g3yttrepol/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free