- Project Runeberg -  Forteljingar og Sogur /
43

(1884) Author: Arne Garborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Av laak Ætt. 43

laupet skulde staa til Hausten. Alvhild leet
dei gjera med dette som dei vilde. Ho bad
einast um, at Trulovingi maatte haldast løynleg
so lengje det var Raad. Dei undrast paa henne,
men var for glade til aa negta henne nokot.
»Og no er du med meg ovanpaa<, sagde Mori;
»dei maa ikkje sjaa, at du hev graatet<. Knut
tok henne 1 Haandi: »Takk for dette, Alvhild<,
sagde han. Ho greet og tenkte paa Leiv. Der-
med skildest dei.

Mest heile den Tidi Leiv hadde voret i
Amerika hadde han arbeidt hjaa ein Mann.
Det var ein gamall Riking, som hadde tent seg
upp med Handel; no hadde han kjøpt seg ein
Farm, som han hadde Moro av aa driva upp,
og som han lagde store Pengar i. Det fyrste
Aaret var Leiv berre Arbeidsgut. Og han ar-
beidde for Kar. Han var stor og sterk, Tan-
ken paa Alvhild gjorde han til ei Kjempa, og han
sparde seg ikkje. Dertil var han framifraa paa-
liteleg. Dei skulde sjaa, at han ikkje var av
nokot laakt Slag. Han tenkte paa det, som
Far hans hadde sagt, daa dei skildest; han
tenkte paa det leide Ord, som laag yver Ætti;
vinna full Mannsæra vart snart det fyrste for
Leiv. Men det gjekk som so ofta, at Pengarne
og Æra fylgdest aat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:40:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaforsogur/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free