Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carnegiska bruken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett av köpmanskårens allra bästa huvuden, och det betygades, att han
“var en man med stora idéer och stora kunskaper, vars levnad var väl
värd att studeras". Hans insikter togos även i anspråk för
statsekonomiska frågor.
Naturligtvis besökte Carl Johan de Lorentska bruken, när han var i
Göteborg. Det var i augusti 1820. Lorent hade just då under arbete en kolossal
porterliggare av tretums ekplank, vilken, i det allra närmaste färdig, höll
15 à 16 fot i höjd och var beräknad att rymma 36,000 kannor.
Fyndig som alltid fick Lorent den goda idén att aptera liggaren till
ett rum. Öppningen för de ännu ej insatta gavlarna anordnades till
ingång, och utanför denna anbringades en liten trappa. Hit blev nu den
höge gästen och den honom åtföljande kronprinsen jämte sviten förd,
och i det improviserade gemaket, vars väggar voro beklädda med
ljusstrålande lampetter, läto de kungliga den serverade frukosten sig väl
smaka. Detta porterkar utmärktes sedan med Carl Johans krönta
namnchiffer.
I parentes kan anmärkas, att Lorent vid detta tillfälle mottog sina höga
gäster i en ganska opassande och för tillfället hoprafsad dräkt.
Galakostymen hade nämligen blivit obrukbar därigenom att Lorent vid
nedspringandet från det forna ställets borggård, där han stått på utkik efter
den kungliga speljakten, slog omkull en middagsätande arbetare, med
den påföljd att den i byttan kvarvarande mjölvällingen översköljde fracken
och gjorde denna obrukbar för tillfället.
Kungen var mycket belåten med besöket. Värdens herravälde över
franska språket, hans blixtrande kvickhet och tjusningsförmåga hade gjort
honom till Carl Johans synnerlige favorit. Kungen ville partout ge sin
nye gunstling en orden, men Lorent avböjde och utbad sig i stället en
kurirbricka, vilken lämnade honom företräde till skjuts vid alla rikets
skjutsstationer.
Lorent visste minsann vad det betydde att komma fort fram!
Utan tvivel hade Lorent god nytta av kungens vänskap, när han i
sinom tid ingick med anhållan om tillstånd att få skatteköpa alla de
tomter, som lågo under bruksområdet — för att erhålla en säker och
orubbad ägande- och besittningsrätt till den jordrymd, varpå de dyrbara
anläggningarne voro belägna. Ar 1823 biföllo rikets ständer, i enlighet
med en k. m:ts proposition i ärendet, skatteförsäljningen, under förklaring
att densamma otvivelaktigt skulle “för framtiden stadga och befordra den
allmänna nyttan av ökade näringsgrenar, varuavsättning och arbetsförtjänst“
vid de av Lorent anlagda inrättningarna.
Lorent stod nu på höjden av sin välmakt, och hans vän, von Rosen,
kunde om honom säga, att “han var den förste köpmannen i Sverige,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
