- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
46

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carnegiska bruken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Hagakyrkans utförande och 10,000 kr. till Göteborgs Vetenskaps- och
Vitterhetssamhälle, 50,000 kr. till en fond åt arbetarna vid bruken, 100,000
kr. till Uppsala universitet och 500,000 kr. till Göteborgs högskola. Denna
sistnämnda gåva kan om någon kallas ståtlig. Genom densamma sattes
“Sveriges yngsta universitet“ tidigare än man väntat i verksamhet.

Som förut nämnts bosatte David Carnegie sig i Skottland. Gift två
gånger, den sista med sin kusin Susan Mary Anne Carnegie, hade han
med henne två barn, sonen James Carnegie och dottern Julia Isabella.

Genom bruksverksamheten utvecklades, som förut sagts, det västligaste
Majorna högst betydligt och många av tomterna på Kungsladugård fingo
därigenom sina första bebyggare. Än i dag kan man, särskilt vid
Banehagsgatan, som bakom Carnegies leder ner till älven, återfinna hus från
sockerbrukets första tid. De ligga lika undangömda som den sekelgamla
herregården på vägen till Röda sten, vilken med sitt lusthus och sin
idylliska trädgård en gång i tiden var nog så förnäm.

Dessa bebyggare voro på det hela taget ett idogt och sparsamt släkte.
Därför kan det förklaras att de av den forna lilla lönen vid bruket, nio
à tio riksdaler i veckan, kunde skaffa sig egna små hus med
trädgårdstäppor och på samma gång draga fram stora barnskaror. Men det förstås,
barnen kommo tidigt in i arbetet. Och efter som tiden led gick hela
familjen, snart sagt, i brukets tjänst. De åldrades i tjänsten. Många av
de gamla voro verkliga kärngubbar, vilka ännu vid sjuttiofem års ålder
skötte sina sysslor — alldeles som den arbetarveteran, vi här avbilda.

I och med verkens utveckling gick emellertid bruksstyrelsen själv i
författning om att bygga arbetarbostäder. Utrymme fanns tillräckligt. Först
byggdes några tvåvåningshus av trä, vilka ännu med sina av höga träd
skuggade förgårdar äro till finnandes nära Klippan. Sedan byggdes längre
ut på Kungsladugård rader av stenhus, vilka länge betraktades som landets
förnämsta arbetarebostäder. När de prydliga husen med sina röda
tegelexteriörer först kommo till synes, väckte de mycken uppmärksamhet, i
synnerhet som de nätta och praktiskt inredda lägenheterna om ett rum
och kök kunde upplåtas till bruksarbetarna för den billiga hyran av åtta
kronor i månaden. Ett enkelrum kostade fyra kronor, två rum och kök
tolv kronor. Detta var på 1880-talet. Nu äro väl hyrorna stegrade, men
jag gissar att de ej på långa vägar komma upp till de som råda på den
allmänna hyresmarknaden.

Annars ha vi inte många minnen kvar från industriens barndom i dessa
trakter. De ännu befintliga dryckeskärlen av Klippans glasbruks tillverkning,
av vilka jag erinrar mig ha sett ett par i Majorna under pojkåren, torde
vara lätt räknade och ännu svårare att identifiera, och bruksbyggnaderna
från Lorents tid ha förändrats. Men Lorents hus finnes kvar vid entréen
till de sekelgamla bruken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free