- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
49

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färjestaden och Klippan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

“Om morgonen den 8 december innan ännu den vaksamme mäster
N... uti grannskapet börjat med sina gesäller hamra ottesången på kopparpannorna, hade jag besök av kompaniets vaktmästare. Han kom, förande sina ben rätt vaktmästerligen, och berättade vinden vore god; man måste
till sjöss. — Väl, fader vaktmästare, skall så ske. — Jag gäspade några gånger och kastade mig i kläderna, tagande, utan synnerlig hjärtängslan, avsked utav mitt ensamma ungkarlsläger. Vilken förmån att vid dylika tillfällen icke brys av en gnällande hustru. Utom porten råkade jag en svärm ostindiska vänner, som fått samma order.

Vi strax med långa steg åt Stigbergsliden haste,
fast högar utav smuts på halva benet stå.
Åt staden då och då en sorgsen blick vi kaste.
Men ack! Dit klubban vill, dit måste viggen gå.
Salopper, kappor, hjärtans ungar,
Susanna, Cloris och Lisbeth!
Farväl, aj, aj, farväl! Vart helst oss vågen gungar,
skall ni i våra bröst besitta all er rätt.
En slängkyss vi till slut åt edra hyddor sände:
vår trohet räcka skall till världens andra ände,
åtminstone till Kap ...


Änteligen hade vi nu hunnit vada oss igenom Masthugget, och fingo det kära Klippan i ögonsikte. Vi voro ännu i överläggning, om man inte borde därstädes pusta ut en smula,
när den artige Carnegie förekom oss. Han hade den dagen
gjort sig en synnerlig möda till att uppsnappa ostindiefararne, tillät ej heller oss gå förbi, utan fattade
oss i armen, med den oegennyttiga kompliment:

“Mine herrar! I må icke före pengar ur landet, thät

Magasinsbyggnad vid Klippan<b<smal(från Ostindiska kompaniets tid).</smal
Magasinsbyggnad vid Klippan
(från Ostindiska kompaniets tid).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free