- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
50

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färjestaden och Klippan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är mot kungens förordning. Ik hap god röd vin, kapuner, harer, pudding... What ye please gentlemen... A toast for your sweethearts, before you are going away...“

Man måtte ju haft en björnasjäl för att kunna göra någon invändning mot ett anbud, som beledsagades av så många välstekta skäl, och understöddes på köpet med ett ögonkast från the young mistress herself, who stood smiling behind; till förtigande av lilla Stinas nätta fot, vilken hade ställt sig liksom på försåt uppå kökströskeln. Vännerna bestormade dörren in genom köket, klappade Stina på vägen och intogo den största salen, med det ädla beslut att kringkransa sig där, bakom en oövervinnerlig vall av bålar och buteljer. Jag, som genom argumenter aposteriori undfått i ungdomen av min skolmästare den läxan:

Ulula cum lupis, cum quibus esse cupis — jag följde hopen efter och gick med. Jag förgäter aldrig, huru det smutsiga Masthugget hängde oss på hälarne, och huru våra bestövlade
aktertassar, till hela sin längd, in Lebensgrosse, intrycktes på golvet vid varje steg.“

I det följande berättar den humoristiske reseskildraren, huru värden, den gemytlige skotten Carnegie, gjorde sitt bästa. Värdinnan trippade lättare; stekvändaren fick en hurtigare gång.

“Redan ha vi en jösse på bordet! Efter kom en kapun, och mitt emellan presenterade sig hela jordgloben i en klotrund pudding. Men vad duger fasta landet, om det inte vattnas av havet? En hel insjö med punsch sattes jämte jordklotet, och här och där såg man en ström av Röda havet inflyta uti glasen. Var himmelen mulen ute, härskade solsken på allas ansikten inne. Hade skilsmässan från Göteborg lämnat några
melankoliska skrynkor på vår panna, så visste Carnegie hemligheten att utplåna dem. Kort sagt:

Här sista fyrken gick. På bordet buros fram
de korpulentaste av husets alla bålar.
Man glädjeströmmar drack i karlavulne skålar.
Bekymret klunk för klunk med punschen nedersam.
Stor sak i släkt, i vän, i flicka!
Man glömmer allt, så när som dricka.
Buteljer spricka,
brödren nicka,
sjunga, hicka,
fullt till pricka.
Filibom, bom, bom, peteheja!


Men med allt detta voro vi alla ganska nyktre, betygar författaren, och om man gick något illa, så härrörde det av den vingelvanan, som sjömän inte kunna annat än ådraga sig på ett skepp, varest de måste gå mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free