- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
60

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tullar och tullnärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig att uppsöka denna asyl och i förening med lurendrejarne i Göteborgs och Bohus läns skärgård och en del köpmän i Göteborg skördade bästa frukten av härligheten. För det övriga landet blev frihamnen utan betydelse. Däremot blev den, som ovan nämnts, en huvudort för smugglerierna på västkusten. Först efter 20 år vid pass insåg man detta. Och
så upphävdes frihamnsprivilegiet den 15 maj 1794.

Ingen, som oväldigt givit akt på den dåvarande tullagstiftningens fördärvliga verkningar, skrev på sin tid chefen för västra tulldistriktet, sedermera landshövdingen i Göteborg O. I. Fåhræus, kunde jäva behovet av en förändring.

Dessa verkningar tycktes ha nått sin kulmination vid början av 1820-talet. Smyghandeln å södra och sydvästra kusterna, underlättad av den nära belägenheten till de danska transitoupplagen, upplivad genom långvarig praktik till en tulluppsikten gäckande färdighet, ej sällan främjad genom de bevakningsskyldiges bestickning, stundom vid mötande hinder utförd med våld — ett spionerisystem, bredvid den öppna bevakningen organiserat, som bemedlade de flesta beslag av smugglade varor, mången gång efter angivelser av huvudmännens för de brottsliga företagen egna tjänare och medhjälpare — de egentligen skyldige vid förbrytelsernas
beivrande sällan åtkomlige, men ansvaret överflyttat på deras hantlangare, som saknade utvägar att gällda böterna — hemfridens störande för efterspanande av olovligt infört gods — vittnenas bearbetande o. s. v. — sådana voro grunddragen av den dystra tavla, som den dagliga erfarenheten vid denna tid å kustorterna företedde.

Den förste generaldirektören i den nya generaltullstyrelsen friherre Sköldebrand hade den svåra uppgiften att rensa detta augiasstall och att han lyckades som han gjorde, att han fick det så långt, att den edsvurne ämbets- och tjänstemannen ansåg sig ej mera kunna öppet bryta sin ed,
att lurendrejerierna ej mera kunde ske öppet genom tullkamrarne och att inom tullverket den åsikten började göra sig gällande, att det var vanhederligt att hjälpa och skydda lagbrytarne, synnerligast för den, som var tillsatt att vaka över lagarnes efterlevnad — därför hade man hans
varma nit och outtröttliga bemödanden att tacka.

Detta var så mycket mera beaktansvärt, som han hade att bekämpa inrotade vanor, fördomar och, värst av allt, egennyttan, som, stark i kampen mot honom, hade till bundsförvant penningen.

Sköldebrand dog på sin post efter tre års förlopp. Hans tid blev alltså för kort för att demoralisationen inom tullverket skulle bliva utrotad. Och hans närmaste efterträdare voro ej uppdraget vuxna, säger en med
förhållandena på den tiden förtrogen man. Korruptionen hade sin rot i den stränga tulltaxan, vars tullsatser voro onaturligt uppdrivna. De flesta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free