- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
84

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wetterlindsdramat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Åhjo... men jag vet inte...

— Kanske Wetterlind önskar litet vatten? sade Lindros i vänlig ton.

— Åhjo, det skulle nog vara bra, men jag vet ej hur det skall gå att
få hit det.

Mörkret var tämligen starkt, så att Lindros ej kunde urskilja W., men
genom ett försiktigt trevande hade Lindros lyckats komma upp till
barrikaden och fått klar för sig ställningen. När W. svarat jakande, skickade
Lindros efter en tillbringare vatten, vilken räcktes W., som begärligt drack.

— Tack! sade han med ett djupt andedrag, i det han återlämnade
tillbringaren.

Efter en stunds tystnad frågade Lindros, om W. ville hava någon mat
eller litet varmt kaffe exempelvis — en fråga som denne besvarade med
ett mummel.

Lindros talade fortfarande vänligt och bad att få tända eld på en
tändsticka, eftersom det vore så mörkt.

— Ja, det kan ni väl få, sade Wetterlind i resignerad ton, varpå
konstapeln tände en tändsticka. Han såg W. stå innanför barrikaden,
lutad mot densamma, utan att bära vapen. En annan konstapel Losell,
hade nu närmat sig och genast utbrast W., i det han nickade åt denne:

— Herrn är väl aldrig falsk!

Losell kom ej ur fattningen, utan yttrade i det han satte sig på
barrikaden:

— Nej, visst inte, men jag tycker att det är bättre att sitta och prata.

Den modige och förslagne Lindros hade under de båda förstnämndas
resonnemang lutat sig mot golvet och lyftat på barrikaden. Han hade
förut fått W:s tillåtelse att sopa rent utanför dörren och låtsade sig syssla
därmed. I denna ställning frågade Lindros, om han finge tända ett ljus,
vilken fråga W. besvarade jakande. Han gick till och med själv efter en
butelj, vari en ljusbit fanns, och bjöd Lindros, under det han bad om
ursäkt för, att han ej ägde någon stake.

Lindros fattade buteljen och tände ljusstumpen; men då drog Wetterlind
sig tillbaka. Han gömde sig bakom skorstenspipan, som erbjöd ett utmärkt
skydd för W.

Nu sågo konstaplarne noga efter, om något hinder mötte från W:s
sida att intränga i rummet, och man hittade på den idén att bjuda W.
på snus. För den skull tog Lindros fram en snusdosa, vilken lockade
fram W., som därur ämnade taga sig en pris. Men detta avlopp illa.
I det samma W. framräckte handen, passade Lindros på att knipa den
och kastade sig över barrikaden, därvid en brottning mellan W. och
konstapeln uppkom.

Snart var man färdig med Wetterlind och lade handbojor på honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free