Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 / 88 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåsut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för sjön ligger emellertid
hos kustbefolkningen alltför
djupt i blodet för att vi
någonsin skola behöva sakna
levande material till vår
handelsflotta. Och ännu
länge skall, hoppas jag, våra
trakter befolkas av ett ungt,
dådkraftigt släkte, som på
den drömda egna skutan och
från den egna
kommandobryggan skall föra de
ärorika svenska färgerna över
haven och hävda vår gamla
berömmelse som sjöfarande
nation.

Blåsut var förr i världen
i högre grad än nu en
avkrok, men vid en tidpunkt
om året, våren, drogo stora
människoskaror dit. Höjden
ovanför var nämligen
påskeldens plats i denna del av Majorna.

Mariebergskyrkogården (Kapellet och Entréen)

Påskhögtiden var ju,
särskilt för storstadsungdomen,
påsklovets, påskeldarnas och putslustigheternas tid. Långt i förväg hägrade
för ungdomen de flammande bålen på höjderna, till vilka alla pojkar, som
hade lust för äventyr, samlade material. För ett sådant syfte bröt man
ogenerat mot sjunde budet. All slags bråte, gamla baljor och spänner, tomma
sill- och tjärtunnor, fotogénfat, vedträd och utrangerade möbler samlades ihop
och gömdes till den stora dagen. Det var ett tiggande och prejande utan
like. Vad man inte fick, stal man, och handlandena fingo låsa väl för
sina tomkärlsupplag, för att få ha dem i fred. Om detta nu hjälpte.
Ty proletärpojkarna, som i allmänhet togo ledningen vid förberedelserna
till påskeldarna, baxnade inte för ett inbrott då och då.

Inga offer voro stora nog. Och här gällde i sanning satsen: ändamålet
helgar medlen.

När så den stora dagen kom, funnos stora upplag på skilda ställen
av brännbart material. Detta släpades av flitiga armar upp för branterna
till de höjdpunkter, där påskeldarna efter gammal sedvänja skulle tändas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>