- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
92

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Majberget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På ett par ställen öppnade sig fordom smala gläntor mellan husen,
genom vilka blåa flikar av älv och fjordar lyste fram, men nu äro dessa
utsikter stängda, ty man har byggt för dem med stora hus. Här, där de
friska vindarne spelade obehindrat, stodo de gamla, för alltid avmönstrade
sjöbussarne och iakttogo livets och fartygens gång därute. De orkade
inte längre ned till varven och hamnarna, men sjön måste de se
åtminstone. Till den drevos de som av en hemlig naturkraft. Och nu stodo
de däruppe och överlade och spådde väder lika bra som meteorologiska
centralbyråns herrar och önskade inte stort mer av livet än en buss
tobak och en titt på sjön.

Häruppe finna vi också en kyrkogård, vördnadsbjudande i sin
avskildhet från livets stora allfarvägar. En trång gata bildar en vinkel utanför
de gråa murarna, som nästan stå i jämnhöjd med de små kojorna, men
på andra sidan, åt öster, tränger storstaden fram.

Det är en sekelgammal griftegård. Under de susande trädens kronor
vila släktled efter släktled av en strävsam och idog förstadsbefolkning.
Förfallna äro många grifter, inskrifterna på gravhällarna över många
förtjänte män äro utplånade, men ännu skymtar fram ett och annat namn,
som återfinnes på något blad ur stadens och Majornas historia och som
till och med går igen i namnet på en och annan av förstadens gator.

Här vila de alla dessa, som i livet satte sin prägel på sjöfararsamhället,
och minnesvårdarna ge oss en provkarta, så att säga, på deras yrken.
Här vila de sida vid sida: skeppsbyggmästare, segelmakare, hantverkare,
köpmän, skeppshandlande, mäklare, sjökaptener, ångbåtsbefälhavare,
styrmän och simpla sjömän. De verkliga stormännen är det ont om. Endast
en landshövding, några storborgare, några präster och lärde skönjas i
minnesstenarnas inskriptioner. Annars är det småfolk i gemen.

Här vilar viktualiehandlanden Johan Gustaf von Betzen och doktorn
A. G. von Betzen. De voro ju inga märkvärdiga män, men likafullt ha
de givit en liten gata, Betzensgatan nära Carl Johans kyrka, sitt namn.
Vidare en koopvardi-kapten J. J. Kjällman, som både före och efter hans
död 1857 gick under namnet “Vatten-Kjällman“. Han bodde i en av
Stigbergsåsens gränder och följaktligen fick Kjällmansgatan vid
Stigbergstorget bära hans namn. Och för att gå vidare nämner jag gravskriften
över den man, kaptenen och lotsinspektören Peter Wollin, som givit
Wollinska hamnen nedanför Henriksberg sitt namn. Hans gravskrift
förtjänar anföras:

Läsare, ditt skepp väl styr på världens sjö. Hav
lots ombord, när du skall dö. Som förer dig till
livsens ö.... Runan är ristad framlidne lotsinspectoren
och coopvardiecapitainen Petter Wollin till förtjänt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free