Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Majberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andre styrman i minst 20 år men icke alls fört fartyg eller endast under
kortare tid fört mindre sådana. Företräde skall lämnas dem som äro eller
varit inskrivna vid Göteborgs sjömanshus.
Axel O. Petterssons far, Isak Pettersson, var en sjöbuss av det
gammaldags slaget, vittbefaren, godmodig och fryntlig. Kaptensexamen hade han
ej, men förde ändå fartyg. Han kände kusten till punkt och pricka och
som bevis härför må anföras, att han en gång under skrikande storm utan
lots ombord förde sitt fartyg — en större tremastare — från havet in till
Göteborg.
Sedan han slagit sig i ro på landbacken sysslade han med litet av
varje och med egna händer byggde han på det envåningshus, han ägde
på Majberget, så att det blev tvåvånings. Och detta utan nämnvärd hjälp.
Jag har omnämnt dessa två män som exempel på en kraftig och
dugande sjömansdynasti från gamla Majorna; men rättvisligen bör det
också sägas, att Petterssönerna ha många likar av samma skrot och korn.
*
Majbergets griftegård invigdes 1787, men var då betydligt mindre än nu.
Den förskräckliga kolerafarsoten 1834 påkallade dess utvidgning och även
sedermera ha utvidgningar företagits. Som så många andra griftegårdar
har den framkallat sägner och legender, och i en tid, då okunnighet och
andligt mörker rådde, betraktades den med vidskeplig fruktan. Dess norra
sida var ju, som andra kyrkogårdars, oren och ohelig, och i nordöstra
hörnet skulle självspillingar och avlidna fångar ligga. De voro icke
heller värdiga att bäras genom griftegårdsportarna. Deras kistor skulle
lyftas över muren. De skulle begravas i tysthet, utan brukliga
ceremonier och högtidligheter, alldeles som dödfödda och odöpta barn, svåra
drinkare och andra lastbara människor.
Det var i en tid då många underliga föreställningssätt voro gängse om
döden och de döde. Ännu i min barndom trodde man, att om någon
gick genom dörren till ett rum, där en sjuk höll på att dö, skulle han få
fallandesot. Om man bullrade eller grät högt, kunde den döde uppväckas,
men till ett sämre liv än han levat. Hade den döde begått någon
missgärning i livet, skulle han inte få ro förrän eld lades under kistan, om
han förtjänt bål, eller yxa, rep, ris eller spö, om han förtjänt sådant. Det
den döde haft mest kärt, såsom smycken eller andra mindre föremål,
skulle läggas i kistan, annars blev det ingen ro. Om en yxa sattes över
dörren eller aska och salt ströddes omkring sorgehuset och man viskade
i den dödes öra, att han icke måtte gå igen, skulle han icke spöka. Gingo
klockorna lätt vid ringningen, hade den döde ingått i saligheten. Gingo
klockorna tungt däremot, eller det blev oväder och skator och korpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:42:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0095.html
