- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
106

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellmodin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var poesi, det! Det var annat än de veka, sentimentala verserna
av Kellmodins poetiske själafrände “skaldeynglingen Chronvall", som i
samma veva diktade om “Austrias brand“ och som på sina irrfärder genom
Sveriges land också uppvaktade majborna och fick kaffe med dopp och
en hel riksdaler för ett knippe “dikter“.

Carl den tolvtes-marschen slog så livligt an på vår sjöbuss, att “skalden“
fick en hel tredaler för en avskrift och en “nubbe“ på köpet.

Det var många han uppvaktade i Majorna med sina pekoralier och
naturligtvis var namndags blåseriet honom inte främmande, efter som detta
betalade sig bäst. Hur detta tog sig ut framgår av en hyllningsdikt till
en sömmerska, vilken började så här:

Hell dig bland klassiska ruiner,
Du telegrafens original!
Du klar som midnattssolen skiner
Och fjärran skild gör du mig glad.


Helst uppvaktade han emellertid den antydde sjöbjörnen. Ty få satte
sådant värde på pekoralistens opera, som denne gamle humorist. För
var gång Kellmodin trädde över dennes tröskel presenterade han ett nytt
barn av sin manhaftiga sångmö. En, “Järnvägsresan“, minnes jag —
stolt och pompös i Kellmodins framställning:

Åh, det går så lätt att dansa polka
För en käck och älskad Terpsichore.
Rum i hjärtans vrår går den att tolka
Eget svängrum finns och mer den får.
Polkans sporrar klinga friskt i alla hörn,
Polskors bössor höjes till honnör’n.

Brämbeprydda riddar’n steg i rangen,
När han endräkt gav sin fria gång.
Gudagnistan tändes vid Polangen,
Honveds-sånger rödja väg så trång.
Över jord, nyss gödd av fallna kämpars märg och ben,
Håller folkrätt tingsslut under frihetsfacklans sken.
— — — — — — — — — — — — — — — —

Färden går med hurra, hoch och eljen,
Fördomsgränser falla överallt,
Ökat manskap, trummor i reveljen
General en chef hörs kommendera halt.
Över Central-Station svaja fanorna i kors,
Under gnistrar språket: L’Union fait la force.

Rådslag göm’s, man ense är om banan,
Forntidsbrott gå upp i vänskapsband,
För vår syn just hägrar gamla Canaan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free