- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
111

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle Grönqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


KALLE GRÖNQVIST.



DEN ANDRA originella företeelsen, som nämndes här ovan — Kalle
Grönqvist — var i högre grad än Kellmodin bunden vid Majberget.
Grönqvist bodde nämligen under många år i en liten stuga på den
så kallade Mossen ovanför Mariebergs kyrkogård och företog därifrån
varenda dag och i alla väder sina tournéer till omgivningarna, till staden
och Haga.

Representerade Kellmodin skaldekonsten, företrädde Grönqvist musiken.
Var Kellmodin pekoralist på lyran, var Grönqvist det icke mindre på
fiolen, men båda de så uselt trakterade instrumenten tjänade endast till
att maskera ett tiggeri, vilket gav sina utövare ett torvtigt levebröd.

Var Kellmodin den med stora later uppträdande bombasten — en
simpel vrångbild av en skald, som företrädesvis vände sig till den burgnare
publiken och som levde och dog i föreställningen att han var en stor
skald — var Grönqvist den stackars birfilaren, som spelade och sjöng i
portarna och på bakgårdarna för en slant och en sup. Båda hade
kommit vilse i livet och båda hade blivit ett par av dessa gatans ryktbarheter,
åt vilka människorna logo ett medlidsamt löje.

Kalle Grönqvist var emellertid den mest populäre av de båda, även
om han inte vid anblicken var lika festlig som pekoralisten. Ty Grönqvist
var humorist och alltid glad, hur eländig tillvaron än kunde synas. I sin
flottiga, av årens många vandringar nedsmutsade habit, vilken fått en färg
som ej kan beskrivas, drog den lilla magra figuren linkande från gård
till gård, följd av en flock barn i olika åldrar. Hans oskiljaktigaste
följeslagare var en fiol, vilken lika illa hanterats av tidens tand som ägaren.
Om den någonsin frambragt en äkta ton vet jag inte, men i mina
ungdomsår hade ljuden som kommo från de slitna strängarna inte mycket
med musik att göra.

Det var inte heller som stråkvirtuos den gode Grönqvist vann sina
lagrar. Det var som rolighetsminister och som sångare. Rösten var
visserligen lika hes och skrovlig som fiolen, men han var ogement rolig,
när han stämde upp sina slagdängor, av vilka denna, som förmodligen
satts ihop i hans egen fantasi, var den populäraste:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free