- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
123

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varvet Kusten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1500-talet och senare tider. Att fartygen i äldsta tider uteslutande byggts på
klink, är antagligt, och fyndet av en mängd skeppsnaglar för klinkbyggnad
bevisar att detta byggnadssätt använts. Större båtar, funna i
Danmarks torvmossar, hava samma byggnadssätt, ehuru tränaglar använts i
stället för nitnaglar av järn.

När kravelbyggnaden, där fartyget är slätt utvändigt, först kom i bruk,
kan nu ej bestämmas, men det infördes då storleken å fartygen så ökats
att det gamla byggnadssättet ej med säkerhet kunde användas.

De fartyg, som voro ämnade för färd i öppen sjö, benämndes
havsskepp och voro av två slag: härskepp eller krigsskepp och krämareskutor.
På krigsfartygen hade man benämningarna: långskepp, drake, snäcka,
skuta eller bark; handelsfartygen benämndes knorr, kogg, byrding etc.
Av dessa namn har ett och annat bibehållit sig till vår tid. Ett slags
krigsfartyg, som kallas bard, skall, säger Witt, ha fått sitt namn därav,
att en vass järnkant liksom en bård omgav skeppssidan.

Man vet att de största skeppen voro drakarne, vilkas förstäv pryddes
av ett drakhuvud och som akter ut hade en i bukter gående drakstjärt.
De utspända seglen, som liknades vid drakens vingar, förfärdigades vanligen
av vadmal, stundom av dyrbarare tyg, och voro antingen svarta eller av
lysande färger. Endast en mast användes och på denna fästes råseglet.

Förstävens drakhuvud, eller lejon- och griphuvud, som i vikingatidens
senare skede även användes och som sutto lösa i stäven, skulle enligt en
gammal sedvänja tagas av då skeppen närmade sig land, på det icke
befolkningen skulle bli skrämd eller landets beskyddande gudar bli
förskräckta. För övrigt voro fartygen målade över vattnet och långs relingen
beklädda med en rad av sköldar. De voro odäckade, men på de större
fanns akterut en liten kajuta, benämnd “lyfting“.

Givetvis experimenterade de gamle nordborna mycket med
skeppsbyggnadskonsten, men bara praktiskt, ty teorin var dem fullkomligt
främmande.

Redan genom sagorna får man kunskap om att vikingarne kunde
konsten att kryssa, men det var först under medeltiden som, säger förut
anförde författare, seglen började utgöra det egentliga fortskaffningsmedlet
för alla större fartyg. Skeppen byggdes därför bredare i proportion till
längden än förut, men de voro tämligen oformliga, särskilt vad byggnaden
över vattnet beträffar, och tacklingen hade ej heller fått sina rätta
proportioner.

Att skeppsbyggeriet tidigt florerade i våra trakter förstår man därav
att i mantalsförteckningen över gamla Älvsborgs slotts manskap finnas 8
skeppsbyggmästare. På Hisingen rådde den sedvänjan, som förmodligen
också tillämpades på andra sidan älven, att om en man skulle bygga ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free