Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varvet Kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadsfullmäktige inköpa området för 350,000 kronor. Varvet uthyrdes till
den bekanta firman Wockatz & Co., vilken delvis utarrenderade området
till andra. Bland annat drev förenämnde Bergström några år byggandet
av mindre båtar. Nu är västra delen inrättad till hamn för bogserångare.
Huru länge varvet får ligga i sitt gamla skick är svårt att avgöra. Den
nya Oscarsgatan skall nämligen i sinom tid fram över området.
I fråga om själva hamnbassängernas och brobänkarnas framtida
användning är det svårt att profetera. Man har gjort ett par förslag: antingen
Kustens varv som platsen för den frihamn, som hägrar för handelns och
industriens målsmän, eller ock Stigbergskajen dragen hit ut.
Att ett skeppsvarv på nytt skulle uppstå på området är inte tänkbart.
Segelskutorna, de som funnos kvar, hade visserligen en kort glansperiod
under kriget, eftersom vinden är åtskilligt billigare än kolet, men ångan
blir snart lika allenarådande på haven som förut och de segelfartyg, som
ännu trafikera de stora världshaven, skola helt visst bliva sällsynta i vår
hamn. Ännu länge hoppas jag emellertid att vi skola få behålla de få skepp
som återstå. När de ankra på vår redd, ge de nya livfulla inslag i
hamnbilden, erinrande om gamla tider.
Nu för tiden byggas segelfartygen — där det anses fördelaktigt —
av järn och flera ståtliga sådana tillhöra f. n. Göteborgs handelsflotta,
såsom, exempelvis, den fyrmastade fullriggaren Gullmarn, den tremastade
fullriggaren Vinga, barken Bohus och skolskeppet Kennedy, alla tillhörande
Transatlantic.
För kölhalningarna av träskutorna, liksom för landtagning och
reparationer av fiskebåtar, jakter, hemförare och pråmar är varvet väl behövligt
och verksamheten är i detta avseende mycket livlig den dag som är.
Jag gör den iakttagelsen, när jag vandrar härute den klara höstdagen.
På det hela taget är varvet sig likt, som jag förut sagt. Den röda,
av tiden slitna huslängan, som vetter åt den öppna platsen ovanför
Kustbryggan, ser emellertid rätt fallfärdig ut, men de gamla husen mitt emot
äro lika trevliga som förr. Fiskebåtar förtöja vid bryggan, ty här har av
ålder varit fiskförsäljningsplats för det yttre Majornas befolkning.
Ute på brygghuvudets bänkar sitta samma typer som förr, uttjänta
sjömän, giktbrutna plankbärare och gamla timmermän, bekikande älvens
företeelser och skärgårdsbåtarnas passagerare, som landa här.
Jag går in och ser mig omkring på varvet. Där rustas och grejas ute
på brobänkarna, det hamras i smedjorna och arbetas i verkstäderna, men
där hugges och kölhalas inte på samma sätt som förr och där tacklas
inte på höga skeppsresningar. Jag möter den gamle skeppsbyggmästaren,
F. O. Bergström, som levat sitt liv på varvet i jämt ett halvt sekel. Nittioårig
är han rask som en pojke och beklagar sig bara över att tiden inte vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
