Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilken himmelsvid skillnad är det icke mellan nutidsbilderna från
Göteborgs hamn och bilderna från samma område före stadens begynnelse!
“Seglaren, som från det oroliga Västerhavet styrde färden in bland
skären vid Göta älvs mynning, hade vid tiden för det nuvarande Göteborgs
grundläggning framför sig en tavla av djup ödslighet; inåt land sköt den
ena kala bergåsen upp bakom den andra, och så långt blicken nådde i
söder och norr endast ett virrvarr av öde klippor och skär.
Längst in i fjorden låg den sista av dessa klippor, Kyrkogårdsholmen,
på vilken en mansålder senare en fästnings starka murar skulle resa sig
till värn för det inre landet, och efter att hava lämnat bakom sig
Kyrkogårdsholmen, kom man snart in i den breda älven, på vars södra strand
reste sig de höga med spiror prydda tornen på Älvsborgs gamla slott,
där den blågula fanan helt nyss åter intagit den plats, som en följd av
år inkräktats av dannebrogen.
Efter ytterligare en stunds segling uppför strömmen, fann man bergen,
som hittills gått ända in till vattnet, draga sig tillbaka på båda sidor,
lämnande mellan sig och floden ofantliga, med vass och starr bevuxna
sumpmarker, tillhåll för änderna och de stormdrivna måsarne. Endast till
höger syntes marken höja sig något ur träsket, bildande låglänta ängar,
delvis översköljda av vattnet, när den västliga blåsten prässade havsvågorna
in i flodmynningen och uppdämde strömmen, och från denna ängsmark
åter reste sig några större och mindre bergspartier, vilkas mera skyddade
sidor voro beklädda med åldriga ekar, som dock ej förr höjde sina kronor
över bergkammen, än de ihållande västanstormarne kuvade dem och tvungo
dem att böja sig“...
Så beskrives i en gammal berättelse om stadens grundläggning
området vid Göta älvs mynning för tre hundra år sedan. Det var på dessa
sumpmarker Gustaf II Adolfs nya stad anlades och det var själva flodens
mynning, som skulle bilda stadens hamn. I mer än två sekler, från
grundläggningen till 1830-talet, sträckte sig också det egentliga revieret icke
längre än till Gamla varvet, från Älvsborgsfjorden räknat. Högre upp
hade det slam, som Göta älv under tidernas lopp fört med sig, grundat
upp hamnen.
Sedan staden väl knutit handelsförbindelser med de större länderna,
började seglationen med göteborgsköpmännens egna skepp på utrikes ort,
men det gick sakta, ty hamnen var ingalunda tjänlig för sjöfart i större
stil. Inga större skepp kunde komma in till stränderna, ingen kajskoning
fanns, och först 1670 utprickades de många grunden i älven. Året därpå
införskrevs emellertid en man från Holland, som kunde bygga
“mudder-kvarnar“. Och han lyckades fördjupa redden, men under de svåra åren
efter kapartiden, då hamnen låg full med ruttnande och sänkta fartyg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
