- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
150

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfarten under 1600-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

segla under beskydd av ett eller flera örlogsskepp. Denna konvojanstalt
inrättades 1665, kom för Göteborgs vidkommande i gång år 1710, betitlades
från 1723 Konvojkommissariatet och hade säte i Göteborg. 1741 flyttades
detta ämbetsverk till Stockholm, där det fortfor till 1867. Om vårarna
och höstarna samlades konvojerna på Älvsborgsfjorden och utanför Marstrand
och avgingo under befäl av äldste örlogschefen. Denna säkerhetsåtgärd
visade sig ha god effekt, isynnerhet som även handelsfartygen voro
bevärade.

Som andra näringar den tiden var även sjöfarten betungad med en
mängd reglementen och bestämmelser, vilka bundo redares och
fartygsbefälhavares handlingsfrihet. Så voro de sistnämnda inte fria att taga
sina besättningar från vilket håll som helst, utan endast bland i Göteborg
bofaste män och borgare. Vidare voro de av regeringen ålagda att icke
begagna andra ankare än från Söderfors bruk, och när de klagade över
att de, som ofta var händelsen, utomlands i storm och oväder miste dessa
och ej kunde ligga och vänta tills de erhållit nya från Söderfors, kunde
magistraten intet göra vid saken, utan lade dem endast på hjärtat att —
noga iakttaga k. m:ts påbud. Alltså måste de vänta på nya ankare från
hemlandet!

Bland andra bestämmelser, som efter vår tids synmått taga sig bra
löjliga ut, voro de, att skepparne inte fingo bruka annat tågvirke än det
som tillverkades av “banemästaren“ eller föreståndaren för stadens
repslagarebana — “emedan det som utomlands köptes var konfiskabelt, och
sådant köp dessutom var belagt med särskilt straff“ — samt att skepparne
voro förbjudna att med egna båtar utföra beck och tjära till fartygen. Detta
var nämligen förbehållet hemförarebåtgillet.

Sjöfartens utveckling hämmades svårast under tolvte Karls orofyllda tid.
Kaparväsendet hade tagit ett sådant omfång, att snart nog ingen fredlig
köpmansskuta vågade styra sin kosa till våra farvatten, där sjörövare av
alla nationer lurade. Det gick till och med så långt, att skeppsfarten
avstannade och att Göteborgs hamn, som förut nämnts, på sommaren
1718 låg full med nedsänkta fartyg, vilka ruttnade bort i brist på användning.

Kaperiet gav dödsstöten åt Sveriges handel på utrikes ort. Därtill kom
bristen på sjöfolk, vilket år efter år i allt talrikare antal infördes i
örlogsskeppens rullor.

Under detta brydsamma tidsskede var det som de göteborgske köpmännen
kastade all hänsyn över bord och i kompanjonskap med djärve sjömän
beslöto utrusta svenska kaparskepp, vilka verksamt ingrepo i tolvte Karls
krig. Kaperiet legaliserades därigenom att ingen skulle erkännas såsom
kapare utan att ha anmält sig hos magistraten och erhållit kaparebrev.
På sommaren 1710 utrustades det första kaparskeppet i Göteborg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free