Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dykeri och dykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu för tiden äro dylika klockor ganska sällsynta. De hava blivit
undanträngda av dykarerustningar, vilka medgiva mer personlig frihet och
rörlighet vid arbetet. Nu tillför man den enskilde dykaren genom en slang,
vilken står i förbindelse med dykarebåten på havsytan, den nödiga luften.
Redan på Halleys tid arbetade dock dykarna utanför klockan, därvid
försedda med slangar, som hämtade sitt luftförråd från klockan själv.
Dykardräkten består, som bekant, av en dräkt av vattentätt tyg, hårt
omslutande halsen och handlederna. På huvudet bäres en hjälm av metall,
försedd med en glasruta framtill, och på fötterna har dykaren skor med
inneliggande blytyngder, vilka skola bidraga till att han lättare sjunker
vid nedstigandet.
Till den engelska dykardräkten hör en pumpinrättning, som förser
dykaren med frisk luft; enligt den amerikanska konstruktionen medför han
själv sådan i en på ryggen fästad reservoar, vars innehåll är avsett att
räcka i tre timmar. I den franska dräkten finnes ingen hjälm, utan ett
slags mask av koppar, som fastsättes vid en kapuschong.
Dykardräkten är den mest använda apparaten och begagnas vid
bottenundersökningar, nedläggande av sjöminor och kablar, reparationer å fartyg
som ej intagas i docka o. s. v. Framför allt anlitas fridykaren när det
gäller att undersöka och upptaga ett sjunket fartyg.
Vad själva dykarna beträffar bildade dessa förr i världen ett
privilegierat skrå, så att säga. Här i Sverige erhöll en tysk år 1663 första gången
privilegium på att bedriva dykeriaffärer, och år 1692 fick Södra
dykeri-kompaniet rätt att under tio års tid uppfiska skepp och gods, som strandade
på skånska, holländska och bohuslänska kusterna. Detta bolag ägde
bestånd till 1802, då ett hela riket omfattande dykerikompani upprättades.
1829 erhöll varje svensk man rättighet att bärga fartyg och gods, som
övergivits av dess ägare eller av dykerikompaniet. Man klagade ofta över
dessa kompanier och deras självrådighet, och bärgningsaffärerna hade
fartygsägarna rätt ofta ingen glädje av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
