- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
190

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kustens värdshus. Majnabbe och Majviken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så gingo månader och år. Och tiden kom, då en ny verksamhet
begynte å de nyuppförda bryggorna och i magasinen. Innanför pålverket
förtöjde ryska skutor och svenska skonare och briggar, belgiska skepp
och holländska koffar, lastande och lossande. Fat och balar, innehållande
salt och hudar och talg, fördes i land. Och tjära och fisk och trä fördes
ombord igen.

Grundläggarens efterföljare, herrarna Carl Fredrik och Jonas Anders
Kjellberg i förening med deras svåger A. Broddelius drevo sedermera ett
omfattande skeppsrederi och den förstnämnde anlade året 1821 på Majnabbe
ett segelduksväveri, vilket blev vida berömt och sysselsatte ett hundratal
vävare och väverskor. Den stora Majnabbeängen användes, ha uråldriga
majbor berättat mig, till blekning av segelduksväven, varigenom ängen
på avstånd kom att likna ett vidsträckt snöfält.

Senare kom Majnabbe att tjäna samma firmas trävaruaffärer. Strömmen
utanför upptogs av lastande skutor om vårarna. I brädgårdarna myllrade
det av människor, som från staplarna buro bräder och plank. Ett senigt,
muskelstarkt släkte, som aldrig dignade under sina bördor och som visade
en häpnadsväckande förmåga att balansera med dem på smala landgångar
högt uppe i luften. Ett kraftigt och förr i världen supigt släkte, som
varannan och var fjärde timme skulle ha sitt halva stop brännvin pr man, som
bokstavligen svettades brännvin och som sköljde av sig brännvinsflödena
om somrarna i älvens smutsiga vatten.

Dessa arbetare, som i det äldsta Göteborg benämndes däldragare, voro
aldrig ledsna av sig. När de inte arbetade, förde de oväsen på krogarna,
slogos sins emellan och med husarerna och polisen och gjorde förstaden
osäker om kvällarna.

Det var gott om krogar den tiden, gott om krögare, som utan att
blinka togo den stackars hamnarbetarens sista skjorta för ett par bläckor
brännvin. Det var ofantliga förtjänster, men ändå voro plankbärarna
utfattiga, när vintern stod för dörren och seglationen avstannade. Det fanns
ytterst få som kunde konsten att spara.–

Alltsedan de första Kjellbergarnas tid därute har Majnabbe tjänat
trävarurörelsen. Efter Kjellbergska kom Hegardtska handelshuset i besittning
av platsen, därefter Trävaruaktiebolaget Dalarna och slutligen Bark &
Warburgs aktiebolag, det sistnämnda som arrendator. År 1897 inköptes
egendomen av staden, som vid det här laget äger snart sagt hela södra
älvstranden.

*



Näst intill Majnabbe ligger en lastageplats med namnet Majviken. Den
omtalas också i handlingar från 1700-talet och från en kungörelse om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free