- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
198

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal köpmansgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så blev den Nilssonska gården en stor köpmansgård, kanske den största
i Majorna på sin tid. Och i ett halvt sekel under hans spira och senare
under hans efterföljare och frände har affären bevarat sitt gamla anseende.

Gamle Nilsson är nu ur tiden. Född 1828, dog han 1897 och ansågs
äga en betydande förmögenhet. Han var en enkel och anspråkslös man,
som utom sin livsgärning ej spelade någon framträdande roll annat än i
den kyrkliga styrelsen, men han var en man med äkta köpmansgry och
därför intager han ett bemärkt rum i förstadskrönikan.

Mången tycker kanske att det jag här berättat är oväsentligt och att
det knappast kan intressera en större allmänhet. Må så vara. Jag tycker
i allt fall att historien om förstadsköpmannen, som begynte med tomma
händer och strävade sig fram passar bra som text till bilden av en gammal
köpmansgård, som spelat en betydande roll i tider som flytt och snart skall
gå in i minnenas värld. Och helt visst är den ägnad att belysa en epok
i stadens kommersiella historia, helt annorlunda än vår.

Den tiden handlade man under helt andra betingelser. De köpmän,
som hade lantmän till kunder, fingo vara beredda att mottaga de långväga
farande, när de kommo i långa rader dagen före fardagarna och
marknaderna.

Det var före järnvägarnas tid. En bondes stadsresa varade mest en
vecka, och sedan hans produkter bytt ägare, var det att lasta kärrorna
med godsaker, kaffe, socker, sill, gryn o. s. v. Och naturligtvis pålassades
ansenliga förråd.

Under dessa förhållanden måste köpmännen härbärgera skjutsarna,
hålla gästrum åt bönderna och stallar åt hästarna. Och gården måste
vara så rymligt tilltagen, att alla kärrorna fingo plats.

Mellan köpman och kund rådde ett patriarkaliskt förhållande. Bonden
skulle ha sin traktering, helst med många supar, och köpmannen skulle
vara foglig och prutsam. I dessa avseenden höll nog gubben Nilsson
måttet.

Många, som nu äro till åren och som äga barndomsminnen från denna
trakt av Majorna, erinra sig helt visst den patriarkaliske köpmannen och
det stundom rätt groteska allmogelivet i den gamla handelsgården.

Theodor Nilsson efterlämnade flera barn, av vilka två — direktören
för Billbergs Pianofabrik och grundläggaren av Lundby Skönfärgeri Wilh.
Nilsson samt prokuristen i den stora firman Ekman & Co., Hj. Nilsson
— äro dugande affärsmän i Göteborg.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free