Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Släkten Utfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kommerciepresident stått i spetsen för magistraten. Men rådsherrarna
hade av olika skäl ett gott öga till den myndige mannen och tyckte som
så att Utfall som varande adelsman icke hade bland borgerskapet att göra.
Rörande valet har S. Wieselgren i sin bok om de styrande och de styrde
berättat en hel del. Om det som gäller Utfalls ingripande skall jag här
tillåta mig anföra följande:
Rådman Anders Busch förde ordet vid tillfället. Före förrättningens
början uppmanade han alla, som icke voro borgare, att avlägsna sig, enär
de icke voro berättigade att deltaga i valet.
Nu blev det luft i luckan.
Utan vidare steg den forne handelspresidenten fram och betygade att
han väl förstode, att man med den gjorda anmaningen syftade på honom,
men att han det oaktat ärnade stanna kvar. Han hade nämligen ej
mindre än tvenne särskilda gånger avlagt ed såsom medlem av
magistraten och jämväl, om han velat, kunnat behålla sitt rum därstädes.
Magistraten tog emellertid ingen hänsyn till detta yttrande, utan
genmälde att då han numera vore riddersman och icke borgare, ägde han
icke rätt att blanda sig i de senares göromål. Han anmodades därför
taga avträde.
— Ja, svarade Utfall, vad jag har att säga är mycket kort; det är, att
ehuruväl magistraten borde vara patres civitatis (samhällets fäder), så äro
de dock devastatores civitatis (samhällets ödeläggare).
Detta var ju mer än oförsynt och ordföranden avbröt även talaren med
en befallning till stadstjänarna att tillkalla stadsfiskalen.
— Ja, låt mans den liderliga fågeln komma in! utropade Utfall.
Och magistratens föreställningar att han borde visa den respekt, deras
domarämbete och lagen krävde, förmådde icke bringa den trotsige och
myndige mannen till tystnad.
— Jag bär respekt, fortsatte han, för karaktären men ej för personerna.
Dessutom sitter magistraten icke nu för att döma utan såsom närvarande
personer vid en allmän sammankomst. Och jag håller ingen av desse
i magistraten nu närvarande personerna värdiga att komma på förslag till
borgmästare, helst en av dem gått omkring och sökt röster.
Nu reste rådman Kling sig och krävde, att han skulle namngiva den,
som så gjort.
— Rådman Olbers är densamme och jag skall kunna bevisa det,
förklarade Utfall.
Förbittrad tog Olbers till ordet, påstod att det vore en grov insinuation,
och frågade överljutt det församlade borgerskapet, om han till något
sådant gjort sig skyldig.
Det ropades nej ur hopen, men Utfall lät sig icke avskräcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
