Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Släkten Utfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vem inbillar ni er vara?
Holberg reste sig ögonblickligen och svarade:
— För tillfället inbillar jag mig vara evangelisten Lukas.
— Varför det?
— Därför att man ofta finner honom avbildad med en oxe vid sidan.
Detta hån kunde blivit Holberg dyrt, ty den tidens krigare voro icke
sena att draga värjan, men Utfall lät, när han fick veta med vem han
talade, saken förfalla och sväljde pillret.
Så okunnig var naturligtvis icke krigaren att han icke åtminstone hört
talas om den store dramaturgen.
Detta om Johan von Utfall, vilken dog 1749.
En annan av bröderna, Peter Utfall, även han adlad, gjorde ock tjänst
vid örlogsflottan, där han steg till kommendör. Han är förövrigt bemärkt
som en av de första som förde fartyg i Ostindiska kompaniets tjänst.
Officerarne i amiralitetstjänst sökte sig nämligen ofta ledigt för att gå i
handelsflottans tjänst, och då kompaniets skepp “Drottning Ulrika
Eleonora" utrustades 1733, fick Peter von Utfall befälet.
Skeppet hade 113 mans besättning och en last av järn, stål, trävaror
m. m. I september anlände det till en plats på östra kusten av
Hindostan. Vid ankomsten dit infunno sig konungarna med kvinnor och
mottogos med fullt spel och salut. Dignitärerna granskade
skeppsdokumenten, visade sig vänligt stämda mot främlingarna och tilläto dem
anläggandet av ett faktori för idkande av handel. Så lossades lasten, 53 man av
besättningen kvarlämnades och skeppet fortsatte till Bengalen.
På julafton kom emellertid underrättelse från Hindostan till Utfall,
att svenska faktoriet blivit överrumplat av fransmän och engelsmän,
besättningen å faktoriet hade fängslats och penningar och gods förskingrats.
De förstnämnda hade underrättat sina vänner i Bengalen om det som hänt
och uppmanat dem att anfalla skeppet “Drottning Ulrika Eleonora". I
anledning härav samlade sig på tredjedag jul bortåt 300 infödingar kring
fartyget blåsande i sina horn, vilket svenskarne besvarade genom att slå
larm på sina trummor. Något vidare blev det ej, varför kapten Utfall
fortast möjligt gick därifrån med sitt fartyg till Hindostan, där emellertid
ett franskt och ett engelskt fartyg började beskjuta Utfalls skepp. Skotten
besvarades, men den svenske kaptenen vek hellre än att illa fäkta.
Efter många vidrigheter återkom slutligen Utfall med sitt skepp till
Göteborg, efter två års bortovaro. Ett 70-tal av besättningen hade
tillfångatagits, 17 hade avlidit och 16 rymt.
Historien anföres här som ett bevis på de svårigheter, kompaniet
hade att genomkämpa under sina första år. Men varken detta eller dess
skeppsbefälhavare läto nedslå sig av motgångarne. Snart var Utfall på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
