Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras fäder kunde prisa sig lyckliga, om de
hade råd att anlita dessa gamla änkefruar
och jungfrur, som förr i världen, efter vad de
gamle berättat mig, vandrade omkring i husen
i Haga och Majorna för att inplanta lite
lärdom och framför allt goda seder i ett
uppväxande släkte.
Det bokliga vetandet togs väl härvidlag
endast ur katekesen, bibliska historien och
psalmboken och med skrivundervisningen
var det klent beställt under det räknekonsten
nära nog förbisågs. Visserligen var
undervisningen så primitiv som möjligt, men lärde
barnen inte mycket, så fingo de desto mer
lära sig att vörda Gud och akta sina
föräldrar.
För denna ambulerande
barnaundervisning betalades 75 öre för varje lärjunge i
månaden. Och hade man bara pengar, voro lärarinnorna nog så
efterlängtade — i all synnerhet som de på samma gång voro ett slags
vandrande krönikor. Skolmoran, som hon benämndes, var en självskriven
hedersgäst vid kafferepen och kalasen inom sin verkningskrets.
Skolor för folkets barn, upprättade av allmänna medel, funnos icke.
För Göteborgs stad, till vilken Majorna då icke hörde, hade man visserligen
den av donerade medel upprättade Willinska friskolan på Stampen och för
båtsmansbarnen på Nya Varvet fanns också en liten skola, men det var allt.
I slutet av 1700-talet togs emellertid ett första steg till upprättandet
av en allmän skola för fattiga barn i Majorna. Och hedern därav hade
en prästman vid namn Roempke.
Magnus Roempke, kyrkoherde i Örgryte, om vilken jag förut talat något,
bodde i Majorna och skötte gudstjänsterna i Mariakyrkan på Majberget
och i Varvsförsamlingens kyrka på platsen för det nuvarande
Stigbergstorget. Någon större andans man var han icke. Och hans utförsgåvor
lär ha varit ganska skrala. En anekdot berättar att när skalden Wadman
första gången hörde prästens gnällande och pipande stämma i en
predikan, föll han i sådant skratt att hans byxor — förmodligen under
ansträngningarna med att undertrycka det — sprucko. Och i ett anfall av
galghumor lär skalden till och med ha fordrat, att prästen skulle betala
lagningen av de förolyckade byxorna.
Var Roempke en klen predikant, var han emellertid en så mycket mera
nitälskande och arbetsam församlingsherde. Och ett vackert vittnesbörd
 |
| C. F. Winkrans (mångårig rektor vid Majornas 5-klassiga läroverk) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
