- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
282

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurgårdsgatan och Djurgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lantgården snett emot, ett stycke ovanför vid Djurgårdsgatan. Den är nu
utplånad. Men vi minnas den gott. Det var en sådan där trevlig
gammal lantgård med en enkel manbyggnad, trädgård, rotfruktsland,
blomrabatter och drivbänkar. Framför huset stodo de skuggande vårdträden.
Och bakom dem en gammal skuggrik allé, planterad för många herrans
år sedan. Den gav stil och prägel åt stället, som alla gamla alléer göra.

Nu är lantgården borta. De gamla träden hava sågats ned. Och på
den gamla grunden reser sig ett vidsträckt kvarter av nya
landshövdinghus, vilka — det må för rättfärdighetens skull bekännas — äro ganska
prydliga i sin moderna stil, och trevliga. De äro tusen gånger
behagligare än fattigmanshusen mitt emot, som en gång byggdes på området
för den gamla Djurgården. Dessa äro förskräckligt ledsamma exempel
på den avart av byggnadsarkitektur, som behärskade staden i förra
århundradets sista tredjedel.

Hela detta område bevarar ännu sitt nedärvda namn: Djurgården. En
dylik hörde nämligen till Älvsborgs slott och fäste, liksom Slottsskogen,
och räknades naturligtvis till slottshövitsmannens förmåner i gamla tider.
Färdevägen hit upp gick som nu genom Djurgårdsgatan. Där Bangatan
går fram lågo för ett halvt sekel sedan ängar och åkerfält, begränsade å
ena sidan av åsen, å den andra av den Dahlströmska repslagarbanan.
Över dessa ängar gingo smala stigar, genvägar för människorna, som höllo
till på Djurgården. Ovanför repslagarbanan låg, liksom nu, Göteborgs
äldsta ännu bevarade begravningsplats och helt nära kyrkogårdens murar
några rödmålade gamla stugor, fallfärdiga rucklen, fattigdomens hemvist.
Här levdes sommartiden ett veritabelt zigenarliv. De omkringliggande
bergen med sina avsatser och snårfyllda dälder voro ypperliga
tillflyktsorter för samhällets pöbel och pack, vilka fördrevo dagarna med spel och
dryckjom — de stunder de inte voro ute på rackartyg.

Öster om kyrkogården låg ett utvärdshus, stundom kallat “Stora
Helvetet“, vilket hade en ganska blandad publik. Den största
dragningskraften hade det naturligtvis på Majornas sjömän, vilka här blötte fyrkarna
efter seglationens slut och hade sitt nöje av Djurgårdsvärdshusets lockelser.
Det var mindre känt av familjerna än av ungherrarne, som där kunde få
taga sig en sväng med flickorna från Masthugget och Majorna. Där
tillställdes baler men funnos även kägelbanor, gungor av flera slag och andra
förlustelsemedel hörande till ett Tivoli — ehuru i sitt tidigaste
utvecklingsstadium. Man dansade för tre skilling dansen och offrade sin skärv
dessutom åt hornmusiken.

En mera slående kontrast mellan livet och döden kunde knappast
tänkas. Å ena sidan kyrkogården i sin allvarstunga frid, med gråa murar
och vemodigt susande träd, å andra sidan värdshuset med det bullrande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free