- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
329

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaparens sista vilorum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Båda liken voro då synnerligen väl bibehållna — alltså före
gravsättningen balsamerade — och Lars Gathenhjelms ansikte pryddes av ett
blont helskägg med ett inflätat blått band. Huru denna liksyn i övrigt
avlupit känner jag icke.

Vid en nyligen i samband med kyrkans restaurering företagen
undersökning visade sig kommendören vila i stort sett orörd, svept på samma
sätt som Karl XII och med blanka guldknappar i sin fina linneskjorta.

Sägnen unnar honom emellertid inte en så lugn och härlig gravplats.
Den har omspunnit hans historia med legender, av vilka en vet förtälja,
att hans rätta grav är att finna på en öde holme, Norra Härten utanför
Bua fiskläge på Värölandet, där Kattegatts vågor sjunga sjöhjälten till evig
ro. Här ute på det öde skäret för den vilde vikingen ännu i dag ett
friskt gengångarliv, efter vad seglarne i dessa trakter förmäla.

Hur kom han dit? Historien därom är lika vidskeplig som romantisk.

Gathenhjelm fick naturligtvis ingen ro i sin fina kista, hans ande ville
ut till storm och böljor. Och därför ställde han till ett hårresande spökeri
både på gården Gatan och i och utanför Onsala kyrka. Husfrun Ingela
beslöt då flytta mannens stoft ut till Härten i en vanlig träkista, vilken
på en klok gubbes inrådan till yttermera visso fästes med järnband vid
klippan.

Men här ute regerade Lasse ännu värre och förde ett liv med gastar
och sjötroll, som kom förbifarande att skräckslagna befalla sina själar i
Guds hand. Gastarne, eller vålnaderna efter alla matroserna på de av
Gathenhjelm i livstiden kapade skeppen, måtte emellertid till sist blivit
honom övermäktiga, ty en natt fick husfrun Ingela ett hemlighetsfullt bud,
att hon måtte sända honom en knippa hasselkäppar, för att därmed
försvara sig. Här voro goda råd dyra. Ingen vågade åtaga sig att nattetid
segla ut till Härterna för att avlämna käpparne. Till sist övertalades
emellertid en av kommendörens gamla äntergastar, vilken nu drev sitt
fredliga yrke som fiskare vid Gottskär, men då han före midnatt seglade
ut, rörde gastarne upp en skrikande storm för att hindra honom. Färden
gick emellertid lyckligt, och då han strök förbi skäret, kastade han
hasselknippan i land. I nästa ögonblick hörde han käpprapp vina i luften,
åtföljda av hiskliga jämmerrop, och den gamle äntergasten hörde med
förfäran sin forne kaptens röst skära genom rymden:

— Hälsa hem till hustru min, att även här har jag segrat!

*



Innan vi avsluta historien om den ryktbare kaparhövdingen må vi
nämna några ord om hans barndomshem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free