Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gamla varvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GAMLA VARVET.
ETT STENKAST från Stigbergstorget och Gathenhjelmska huset låg
det forna Gamla varvet. Området har sitt givna rum i lokalhistorien,
men är nu, liksom södra älvstranden ända upp till Skeppsbron,
fullständigt omdanat.
De högeligen pittoreska stadsbilderna från denna strand, vilka ännu
för ett tredjedels sekel sedan bildade ett sammanhängande helt från
Järnvågen till Sågen, möta icke längre ögat. Gamla varvet var den sista
som försvann. Skeppsbrons utsträckning krävde obarmhärtigt omdaningen.
Först gingo de åldriga hamnarna och brädgårdarna, som nådde ända fram
till Smala vägen eller nuvarande Första Långgatan, sedan försvann
Barlastkajen med sina gammaldags hus i fonden, vidare Fyrkanten bortom
Henriksberg med sillhamnarna och de åldriga småhusen, vretarna och
gränderna. Och så kom turen till färjeplatsen Bläsan, Gamla varvet,
trädgårdarna, hamnarna och pålverken i dess omedelbara närhet.
Allt är utplånat. Det pittoreska, som gav karaktär och
gammaltidsstämning åt stranden, har gått in i minnenas värld. De nutidsmänniskor,
som sett detta i verkligheten, ha en livlig hågkomst av det förgångna
och det är inte utan att minnet blandas med vemod. Den generation
återigen som kommer, som växer upp, som endast ser det nya, får — om hon överhuvud taget intresserar sig för stadens historia och minnen — åtnöja sig med de bilder av det förgångna som kamera, pensel och
ritstift fångat. På så sätt kan det förflutna leva upp igen, men aldrig få
dessa bilder det upplevdas friska, omedelbara behag.
Resenären, som känner staden, har icke längre, när han befar redden,
den forna ögonfröjden åt varvets röda hus och brobänkar, åt klockstaplar
och grönklädda höjder. Det mesta är borta. Endast en bit av
varvsparken och en gammal kägelbana äro kvar. Skeppsbrokajen går fram
över den gamla grunden, oceanångare förtöja utanför, moderna elektriska
kranar resa sina luftiga stativ och svänga sina långa armar, den nya
tidens sjöfartsliv sjuder och bullrar där segelskutorna fordom avtecknade
sina smäckra resningar. Brobänkar och sliprar, där de stolta segelskutorna
upptimrades och förtöjdes, äro borta. Kajernas stenskoningar och
grusbäddar upptaga strandremsan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:42:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0331.html
