Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 / 332 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla varvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gamla varvet (från sjösidan)

Var gång jag ser den gamla varvsparken, ber jag i mitt stilla sinne
att den måtte för framtiden bevaras. Och jag vet att jag också ber å
alla gamla majbors vägnar, å deras som med vemod se hur våra
pittoreska stadsbilder ödeläggas och hur vissa stadsdelar vandaliseras.

Till denna sekelgamla park äro många minnen knutna. Det är ett
stycke av förstadens historia. Under dess susande träd ha många
generationer vandrat, de ha bevittnat varvets liv i fordomtima, och för dem,
som ha förmågan att lyssna, kunna de förtälja om växlande tider som flytt.

Må den gamla parken bevaras! Låtom oss inte mäta dess värde efter
så och så många kronor pr kvadratmeter! Låtom oss bara mäta dess
värde efter ideell måttstock. Gamla träd ha ju för övrigt alltid något
respektingivande med sig, vill jag minnas en författare någonstädes har sagt.

Anblicken av dem i en modern stad med pulserande liv verkar såsom
då man ser ett gammalt hem med familjeklenoder och porträtt av
bortgångna släktmedlemmar. Man får en förnimmelse om flydda tiders
arbeten och strider.

Må parken bevaras, till en lustgård för de gamla, till en tummelplats för
lekande barn! Den är ju ett förträffligt sidostycke till det Gathenhjelmska huset,
med vilket parken för övrigt har ett visst samband. Det vore i sanning
sorgligt om två så värdefulla minnesmärken skulle ur stadsbilden utplånas.

Bläsans berg och vikar och kojor äro borta. Och det gamla
vattentappningshuset i Bläsliden, vid varvets östra gräns, raserades när liden
försvann. Det var sekelgammalt och hade sin stora tid när man långa
vägar fick köra vatten till hushållen i tunnor och då Bläslidskällan och
Silverkällan utanför Klippan voro Majornas enda källhus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>