- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
342

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla varvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ja, nästan allt av det gamla på den minnesrika platsen är borta. När
jag vandrar i den gamla parken susar östanvinden i de avlövade kronorna,
berättande minnen från de flydda tiderna, då kölar sträcktes och skutor
timrades på varvsbäddarne, tacklingen riggades och de vita dukarne spändes över
smäckra skeppsresningar, vilka tecknade sig mot sommarluftens blåa flor.

Nu äro de stolta skutorna borta, och de gamla verkhusen, som med
sina röda väggar och brutna tak stodo så vackert mot den gröna
bakgrunden, likaså. Försvunna äro brobänkar och bryggor. Borta det gamla
båtsmanshuset, som flyttats till Botaniska trädgården. Borta “Riggberget“,
där forna dagars navigationselever fingo lära sig segelriggandets invecklade
konst med en riggstomme på berget som åskådningsmateriel.

Aldrig mera skola skotten ljuda över strömmen, vilka manade
besättningarna på redden att elden ombord skulle släckas kl. åtta om
sommar- och kl. sju om vinteraftnarna. Aldrig mera skola tonerna ljuda från den
gamla klockstapeln på höjden, vars ärggröna klocka kallade varvskarlar
och timmermän till sliprar och brobänkar, till idog flit, till hammarslag
och sjösättningar och till fartygens utrustning till fredliga värv.

Denna klocka inspirerade nyss en gammal f. d. göteborgare, förste
stadsläkaren i Södertälge, doktor Wilh. Sjögren till en liten skizz, vilken
han sänt mig för offentliggörande i detta verk. Så här lyder den:

Den var så karaktäristisk, den klockeklangen, både i rytm och i
klangfärg. Den ovanliga rytmen fordrade mycket av ringaren, den krävde vissa
metodiska, jag vore frestad att säga: melodiska, dragningar i klocklinan.
Och dessa speciella dragningar måste läras in, inövas. Det var en konst
att ringa riktigt på Gamla varvets klocka. Känsliga öron lyssnade; de
skulle märkt även den minsta avvikelse från den gamla takten.
Ringarekonsten gick därför i arv från den ena ringaren till den andre. Därför
blevo också “Gamlavarvsklockans" toner genom generationer till en känd
favoritmelodi så långt dess klara klang kunde tränga. Huru kan ej ännu
i dag den gamle majbon höra den rytmen och de klara durtonerna, trots
att de för längesedan tystnat.

Klangen trängde vida omkring till alla de över grannskapet
kringströdda kojorna, där timmermännen bodde, och kallade ut deras invånare
till dagens arbete. Den klangen ringde in deras frukostmål och deras
middagsvila. Och den klangen utlöste vid arbetsdagens slut den
“frihetshymn“, som till klockans melodi ljöd så:

Timmerman! Timmerman!
Kasta yxan! Spring i land!
Timmerman! Timmerman!
Kasta yxan! Spring i land!


Med denna lilla stämningsbit avsluta vi skildringen av själva varvet
och skola nu nämna några ord om G. D. Kennedy.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free